leifsjoqvist

Jag cyklar i regnet.
Det är grådis och svag sikt.
Vitt och svart blir i detta vidsynt
och något markerat.

I denna zon av näst intill intigheten
så lyssnar jag till närmast hypnotiskt
vackra klanger från "The lamb lies down
on Broadway" och ler över de upplyftande
fraserna:
"I´ve got sunshine in my stomach"

Jag känner hur transpirationens yttersta
budskap simmar över min kropp.

Det är då det slår mig att jag blivit fet- riktigt fet!

Jag har missat signalerna och helt plötsligt
cyklar jag in i "Twilight zone" och inser att det
aldrig mer kommer att bli något knulla:
"för fet för ett fuck"......
Jag inser nu vad det innebär....tycker inte längre
att den texten är kul......

Jag missade fetmans sex faser. Ovarsamt.

-Den första fasen är ju för dem som aldrig ens behöver
 bry sig. Det är de födda bengetterna som ändå är ointres-
 santa då de sticks när man knullar med dem. Det är:
 Alla former av fitnessinstruktörer, dietexperter, gympalärare.........

-Den andra fasen är ju för dem som har någon vän eller
 anhörig som är fet. Då uppstår ju empati till skillnad från
 dem i fas 1 som lever på att människor är feta.

-Den tredje fasen är för dem som inte är feta men som upplever
 sig som feta.

-Den fjärde fasen är för dem som börjar fetma till. Byxorna stramar.
 Får köpa nya skjortor. Börjar tänka mer på rörelse. Runkar oftare
 än förut då det blivit stagnation på knullfronten.

-Den femte fasen.Fettet har nu angripit både kropp och själ.
 Definitivt har man fått lämna byxorna för nya. Hur man är gör
 bli man ändå bara fetare. Runkboken fulltecknad. Knulla blir
 det bara om man rycker tag i någon som är skitfull.

-Den sjätte fasen. Kampen är över. Fetman har vunnit. Inget runka
 och inget knulla. Byxor är ute och overallen gäller. Den enda vän
 man har är tanken på att man faktikst skall få dö en dag. Ju snarare-
 ju bättre.

Cykeln rullar- Musiken dånar- och jag inser att jag
pendlar mellan fas 5 och 6.
Nästa gång jag cyklar är det The Doors som gäller:
"This is my fiend, my only friend- the end."