leifsjoqvist

Satt sent igår kväll och föröskte få igång min dator.
Fungerade inte speciellt väl.
Den bara slog av och startade om utan min medverkan.
Blev ilsk.
Min dotter kom in och sa att jag var den ende hon kände
som blev förbannad på saker.
Jag svarade med att be henne gå.
Jag erkände min irritation och ilska.
Hon gick inte utan fortsatte att älta om min humör när
jag var sur.
Jag replikerade att hon minsann inte var en anti-citron
när den sidan av hennes karaktär kom fram.
Då blev hon sur och gick.
Jag blev bara ännu surare och mer ilsk.

Någon timma senare hotade jag min dator med misshandel.
Jag slog på den (fick ont i handen).
Jag skrek åt den.
Men datorn fortsatte att leva sitt eget liv utan att bry sig
om min frustration.

Jag har problem med materiella ting som inte fungerar.

För tre år sedan på väg hem från Varberg slutade mina
växlar att fungera. Bara den lättaste gick att få in. Jag insåg
då att jag hade 5 mil intensivtrampande framför mig.
Jag tog då in på en avfart och började att skrika på min
cykel. Jag hotade den med okväden. Till slut sparkade jag
till den hårt. Det fungerade. Jag kunde cykla hem till Göteborg
på 4:ans växel.

Förra söndagen efter att stått ute i regn hela dagen och coachat
fotbollslag skulle jag cykla till jobbet.
Vid Skrabro började min CD att hacka.
Jag lyssnade på Iron Maidens senaste.
Jag stannade till vid ett ljus vid den nybyggda skolan.

Jag gjorde ren CDn och blåste allt jag förmådde.
Det hjälpte inte.
Då ilsknade jag till och började att slå mot
CD och föll ut i verbala hot.
I min ilska tittade jag upp mot himlen för att där
hitta kraft att bota min frustration.
Vad får jag då syn på:
en övervakningskamera!

Allt rann av och jag hoppade snabbt på cykeln och trampade
iväg. Jag såg framför mig när vakterna skulle kolla filmerna
över vad som hänt under kvällen.