leifsjoqvist

Emellanåt blossar det upp debatter runt sagofigurer.
Pippi Långstrump är ibland ett föredöme för unga
flickor och ibland en fascistoid ensamvarg.
Ibland är denna saga rasistisk då Pippis( om än vithyad)
pappa är negerkung.

Ibland kanske en cigarr bara kan få vara en cigarr.

Om det var så att sagan var något som de politiskt intresserade
och de som producerar politisk ideologi tog med en klackspark,
så är det andra tider nu.

Alla vill ha tolkningsföreträde.


När "Pingvinresan" kom förra året skrev högern i USA av lycka.
En hyllning till kärnfamiljen. En hyllning till livet i alla dess former.
Framför allt inget onödigt kopulerande.
De konservativa log.
Samtidigt producerade man den första delen av Narnia som är
en omvänd kopia på 30-talets socialrealism. Här pratar vi den
gode Guden och hans apostlar. Sagan blir en del av den mer eller
mindre uttalade diskursen.

I dagens DN kan man läsa om den nya pingvinfilmen som fått
FOX i USA att rasa. Den amerikanska högern tolkar denna harm-
lösa saga som en pamflett för miljöextremism och veganism.

Sålunda kanske metaforen med cigarren åter skulle användas.

Vad vi står inför är två stora scenarior:

Antingen:
Så använder kapitalet och högern sina resurser till att skapa
underhållning för att indoktrinera genom att föröska överföra
sina värderingar som i Narnia och Pingvinresan.

Eller:
Så använder man sina resurser i fortsatt produktion av eskapism
för att  genomföra Aldous Huxley vision om den lyckligt och ovetande
förtryckte.

Under tiden fortsätter jag att röka mina cigarrer och läsa min Bamse