leifsjoqvist

2006-12-25
02:49:11

Reflexion över julen 2006
Vaknade vid 10-tiden och tittade ut.
Solen sken och när jag gick ut på
balkongen kände jag att det var närmast
vår i luften.
Vårkänslor den 24 december.

Jag gick ut med min  och träffade min vän
Albanen. Han hälsade på mina hundar och
då särskilt  Terje, min springer spaniel.

Han började att gråta som han alltid gör.
För några år sedan hade han en pitbull
som var terjes stora kärlek i livet. Det spel-
ade ingen roll hur mycket hon skällde, eller
hur tydligt hon avvisade honom. Terje var tokkär.
Men hon fick cancer i magen och min vän Albanen
fick åka in med henne till Blå Stjärnan och avliva
henne.

När vi varit ute och solat oss tog jag en kopp kaffe
och läste lite Baumann- jag fick "Liquid fear" igår
på posten.


Vid tretiden åkte jag till x-et  och barnen och stora släkten.
God mat och dryck och trevlig samvaro. Drack ingenting.
Dels för att jag drack igår och dels för att jag skulle arbeta
natten.
Jag blev tomte men där tog det roliga slut.
Det hade köpts så mycket klappar att allt bara
rasade iväg och en tredjedel av klapparna var
köpta i hast så det var inte namnade.
Kan konsumismen baksida bli tydligare.
Det handlar bara om att köpa- skit samma vad!

Jag tackade för mig och cyklade till jobbet.
Det var en fin kväll för cykling.
Jag lyssnar på Dan Brown och Gåtornas palats
och fascineras över hur oerhört stereotypa karak-
tärerna är.  I Änglar och demoner fascinerades jag
över det stora anatalet gånger huvudpersonen "frös till is".
I denna har det skett en utveckling, nu "öppnar sig golvet"
hela tiden.
Fullständigt obegripligt att denna serieproducerade smörja
säljer så kopiöst. För en cyklist som behöver lite lättsam
underhållning kan det duga, men för en läsare..........

På arbetet var min vän i fullständig extas.
Han hade fått så mycket mat att han var tvungen att lämna
kvar.
Det händer bara på julafton.
Hans handikapp gör det dock omöjligt att släppa helt
på gränserna.
Erbjuder jag en extra bulle far genast tanken hur mycket han
kan få när gränsen är borta.
Han är som mest fri när gränserna är som hårdast och
stadigt konsekventa. Först då kan han koncentrera sig på
att göra annat än att ta reda på var gränserna finns och
vilken bärighet de har.
En människa som erbjuder honom total frihet dömer
honom till ofrihet och självmisshandel.

Kollade Monsieur Ibrahim på natten.
En rasande bra film.

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: