leifsjoqvist

På 70-talet styrdes de flesta kommunister av en
nymoralistisk våg. Vi skulle inte prata om sex utan
vi skulle alstra barn och som Myrdal påpekade
"det som sker i mit sovrum när lampan är släckt
 har ingen med att göra."

Ivar Lo-Johansson försökte tappert att tala om
att vi behövde knulla mer ( i alla till buds stående
hål) men det var det ingen som förstod eller ville
förstå.


Så kommunisterna gjorde som feministerna, man
slutade att knulla och pratade istället om det fan-
tastiska erotiken.
Erotik var bra- knulla var dåligt.
Vad som skapades-och skapas- är att redan osäkra
unga blir ännu mer villrådiga.
Grabbar mellan 13-30 som i princip alltid tänker på
att knulla tycker att om de är tvungna att välja så är
valet enkelt:knulla.

Problemet är att vi sällan pratar om det vi skall prata om.
Det är enkelt att onanera.
Då får fantasin bestämma och det är utan friktioner,
om problem uppstår växlar fantasin spår och det fungerar
alltid.
Men människor är det lite annorlunda.

När två människors oprövade fantasier möts slutar
det alltsomoftast i besvikelse.
"Så var det inte tänkt. Karta och verklig terräng.
I dagens egocentrerade värld är det sexualiteten som får
stryka på foten.
Vi behöver mer öppenhet och tydlighet.
En öppenhet som handlar om att förstå och förstås.

Men inte ens då blir det för evigt bra.
När man passserar en viss ålder i sin sexuella
praktik så blir det tråkigt. Hur mycket öppenhet och
tydlighet man än visar så fortsätter det vara tråkigt.

Det är då man börjar att hitta rätt. Det är då man förstår
värdet av kärleken, att dela sig själv med en annan.
För vissa tar det kortare tid , för andra hittar man kanske
rätt i medelåldern och för ytterligare vissa besöker man
graven utan att någonsin fått se det slutgiltiga.