2006-12-22
16:58:08
Statistik och subjektiv sanning
Idag var jag ute med mina hundar, min dotter och kusinens tvillingbarn.
Det var skönt väder och jag och min dotter trätade om man skulle kunna
kalla denna dan-före dan-före dopparedagen för en kall sommardag, alltså
en av alla dessa meningslösa konversationer man har med människor man
tycker om.
Jag SMSade till en kär vän och var koncentrerad på detta.
När jag tittade upp såg jag en man i 50-årsåldern komma
stapplande. Det vara ganska uppenbart att det var en man
med psykiska funktionshinder. Han rabblade hela tiden:
"Jag tycker inte om barnen, jag tycker inte om barnen......."
Jag tittade frågande på min dotter som i sin tur såg frågande
på mig och sedan sa hon:
"Såg du inte?".
Hon berättade att tre unga killar hade försökt att sno mannens
väska och sedan kastat smällare efter honom.
Det tiltade till.
Jag tittade över skolgården innan jag hann reagera sprang de
små liven för allt vad tygen höll. Jag hann bara ryta en gång, sedan
var det borta.
I den frustration som uppstod över att mannen inte kunde få upp-
rättelse så ringde jag min son. Han berättade då att han satt och läste
i GP på notissidan och där stod att en synskadad man rånades på
sin plånbok och specialdesignade klocka för synskadade vid
Selma Lagerlöfs Torg
på måndagskvällen.
Först en synskadad och sedan en man med funktionshinder.
Klockan tickar.
Snart är timmen slagen för payback time!
Oavsett om statistiken säger att det begås färre brott och att
unga människor känner sig tryggare än någonsin så säger
min subjektiva världsbild att i min lilla värld står det inte rätt
till.
Något är ruttet i stadsdelen Backa.
Det var skönt väder och jag och min dotter trätade om man skulle kunna
kalla denna dan-före dan-före dopparedagen för en kall sommardag, alltså
en av alla dessa meningslösa konversationer man har med människor man
tycker om.
Jag SMSade till en kär vän och var koncentrerad på detta.
När jag tittade upp såg jag en man i 50-årsåldern komma
stapplande. Det vara ganska uppenbart att det var en man
med psykiska funktionshinder. Han rabblade hela tiden:
"Jag tycker inte om barnen, jag tycker inte om barnen......."
Jag tittade frågande på min dotter som i sin tur såg frågande
på mig och sedan sa hon:
"Såg du inte?".
Hon berättade att tre unga killar hade försökt att sno mannens
väska och sedan kastat smällare efter honom.
Det tiltade till.
Jag tittade över skolgården innan jag hann reagera sprang de
små liven för allt vad tygen höll. Jag hann bara ryta en gång, sedan
var det borta.
I den frustration som uppstod över att mannen inte kunde få upp-
rättelse så ringde jag min son. Han berättade då att han satt och läste
i GP på notissidan och där stod att en synskadad man rånades på
sin plånbok och specialdesignade klocka för synskadade vid
Selma Lagerlöfs Torg
på måndagskvällen.
Först en synskadad och sedan en man med funktionshinder.
Klockan tickar.
Snart är timmen slagen för payback time!
Oavsett om statistiken säger att det begås färre brott och att
unga människor känner sig tryggare än någonsin så säger
min subjektiva världsbild att i min lilla värld står det inte rätt
till.
Något är ruttet i stadsdelen Backa.
Kommentarer:
#2:
ElsaChurch23
Don't think that you can't rely on the <a href="http://www.primewritings.com/essay-writing-online.php">essay writing online</a> company! Writers who work for custom writing companies, are aimed at customers' positive results! So, there's no thing to bother about!
#3:
dissertation
We have got nowadays great Internet sources to order the best dissertation and just best data related to this good post at the professional dissertation service.
Kommentera inlägget här:
Hej!
Ta dig tid att läs detta och du får möjlighet att ta del av något mycket speciellt.
Jag är övertygad om att det inte finns någon som exempelvis bygger en trapp och vägrar sätta dit en ramp bara för att vara dum. Jag är fullständigt säker på att ingen stirrar överdrivet nyfiket på en rullstolsburen eller kommer med en dum nedvärderande kommentar bara för att såra. Den enda anledningen till att det idag i Sverige finns brister i tillgänglighet och bemötande är helt enkelt okunskap bland "vanligt" folk om vad ett funktionshinder egentligen är.
Och det vill jag försöka göra någonting åt.
De funktionshindrades allra viktigaste uppgift är att höras, synas, informera, protestera och varför inte kasta lite gatsten ibland. Jag älskar att skriva, arbetar som reporter på en lokaltidning, frilansar med diverse krönikor här och där samt tävlar ibland i poesi. Jag använder mitt skrivande för att höras och påverka. Med pennan och pappret som vapen, går jag ut i krig mot samhällets orättvisor mellan de som går och de som rullar.
Mitt namn är Lars-Göran Wadén, jag är 34 år, bor i Gävle och sitter i rullstol. Ett av mina största mål i livet är att för andra människor beskriva hur livet kan vara ur en rullstols perspektiv. Jag har därför skrivit en bok som heter "Livet rullar vidare" och har de senaste två åren rest runt en hel del i Sverige och föreläst om hur det är vara rullstolsburen i det svenska samhället. Min föreläsning går i gränslandet av att vara teater, en föreställning på cirka en timme, ett äventyr med allt från lösgodis, krig, musik, kärlek och flera överraskningar. Min bok handlar om en kille på gymnasiet, han sitter i rullstol och går bokstavligen ut i krig mot samhällets orättvisor. Han gör allt som många andra bara tänker att de ska göra. Han stämmer ett café för att de diskriminerar rullstolsburna genom en trappa som utestänger de som rullar och bara släpper in de som går. Han dansar tryckare med tjejer på gymnasiediskot. Han irriterar sig på att rullstolsburna har egna ingångar, parkeringsplatser och toaletter eftersom han alltid strävar efter att alla ska behandlas lika i alla situationer. Han älskar godis. Han går på bio, för det heter faktiskt går trots att han rullar sig fram. Han gör miljoner olika saker och han har lika många åsikter som han verkligen låter alla får höra.
Läsaren av boken får följa huvudpersonen i olika vardagssituationer. Det blandas med tillskruvade situationer där han bokstavligen ryter och går ut i krig mot samhällets orättvisor på de mest spektakulära sätt. Huvudpersonen använder humor som sitt vapen för att vända ut och in på det mesta. Min bok och föreläsningen vänder sig till alla funktionshindrade som kanske tappat sugen. Jag vill visa att det går att ha fru, heltidsjobb, bil, hus och helt enkelt ett liv trots ett funktionshinder. Men min bok och föreläsningen vänder sig också till de utan funktionshinder för att "lära" dem rätt bemötande och öka tillgängligheten. Helt enkelt för att alla ska förstå att alla har ett lika värdefullt liv. Under det senaste två åren har jag blandannat föreläst för allt från mellanstadieelever till högstadiet, gymnasiet, folkhögskola och elever på högskolan över hela Sverige. I olika sammanhang har jag också medverkat inför kommunpolitiker, företagsledare, föreningsfolk och andra beslutsfattare av olika sorter samt föreläst inför diverse handikapporganisationer, personliga assistenter och andra människor som arbetar inom vård och omsorg.
Jag har tidigare bland annat arbetat som projektledare för en tillgänglighetsplan i Sandvikens kommun. Jag är aktiv medlem i De Handikappades riksförbund, Sandvikens Handikappidrott, Svenska very special arts och föreningen Defekta journalister.
Nu har jag en dröm om att någon gång få göra en större landsomfattande turné bland elever i Sveriges högstadium- och gymnasieskolor. Min förhoppning är att i framtiden på heltid få utbilda alla människor i tillgänglighet och bemötande. Att inrikta sig på ungdomar känns meningsfullt och extra viktigt, men naturligtvis är politiker, företagare och vårdpersonal också andra viktiga målgrupper. Mitt mål är att exempelvis medverka under diverse temadagar på skolor eller andra platser runt om i landet. Jag har även en rullstolshinderbana där alla får prova på hur det är att ta sig fram rullande.
Boken finns även inspelad som hörbok.
Om du vill veta något mer om mig så tveka inte att ta kontakt.
Hälsningar
Lars-Göran Wadén, Gävle.
0707-66 24 09
[email protected]