leifsjoqvist

I den lilla världen finns Backa, alltså den stadsdel där jag bor.
Här har vi gott om ungdomar och en liten del av denna lilla världs
ungdomar finner för gott att att pröva sina kriminella vingar

Jag har aldrig haft problem att umgås med dessa svarta får.
Jag har aldrig stigmatiserat dem.
Tanken är ju att om man vrider upp repressionen så vrider man
upp kampen i det hela. Positionerna blir stabila. Det är då det far-
liga börjar.


Polisen har klantat till det några gånger här i den lilla världen,
vilket innebär att exempelvis vaktbilar får symbolisera repressionen
och bränns. Stenkastning mot de blåvita har också förekommit.

Detta är nu småsaker jämfört med mellanamerika.
Här har vi Maras, vilka är 1000x det vi har i vårt land.
Löst organiserade kriminella gäng som kallar sig Maras.
Maras kom från slummen i Los Angeles och har spritt sig
till framför allt Honduras, El Salvador och Guatemala.
De kan som i El  Salvador heta Mara Salvatrucha eller Mara 18.


Det intressanta är den polisiära eller militära behandlingen av
dessa gäng. Regeringarna har pratat om nolltolerans och rensopning,
konsekvensen av denna stora repression har i de tre länderna
blivit att morden utförda av ungdomsgängen har ökat med 40%.
I El Salvador har man under det senaste året fängslat 6000 ungdomar.
Sexti tusen.

Hjälper repressionen?
Antalet mord per 100000 invånare i:
El Salvador 55,5
Honduras   40,6
Guatemala 37,5

I ett land som Costa Rica som är det land i regionen som satsar
mest på offentliga sektorn ligger mordantalet på 6,2.
I Nicaragua som väl ligger närmare Costa Rica än de andra tre
ligger mordantalet på 8.

Så vem tjänar egentligen på att öka repressionen?
Vem tjänar på att stryka ut rädslan över hela nationer?
Vem tjänar på att stigmatisera de egendomslösa unga?