leifsjoqvist

Paul Haggis hade ett ganska bra år 2004.
Förts skrev han manus till Million dollar baby
som regisserades och spelades av Clint Eastwood.

Filmen är en film om hopp och förtröstan,
att aldrig ge upp hur usla villkoren än är.
För huvudpersonerna i filmen är det ingen
lätt uppgift.
En huvudscen är när en man som alla vet är en
nobody fråntas illusionen av sig själv.
Det är något vi aldrig får göra.

Haggis började regissera TV-serier 1985 och
förutom bagatellen Red Hot från 1993 är Crash
hans enda film för bioduken.

Men vilken film.
Jag är helt tagen.
Magnolia och Short cuts dyker upp som jämförbara
storheter.
Det handlar om den stora ytligheten.
Ingen rör vid den andre.
Vi bara skyndar oss genom tillvaron och dör.
Antingen i tid eller i förtid.
Det spelar egentligen inte så stor roll.
För många tar det för lång tid och de
hjälper till.
En bistrare civilisationskritik var det länge sedan
jag såg.

Det går utmärkt att använda Zizek och hans analys
av det moderna samhället som inte tror på någonting
och som i detta tomrum skadar sig själva eller andra
bara för att få en känsla av att finnas.
Självdestruktiviteten blir beviset på vår existens.
Kan en civilisation stå lägre?
Vad spelar det då för roll att BNP ökar?
Eller sjunker?