leifsjoqvist

Ikväll såg jag Milos Formans "Amadeus" .
Historien om kampen mellan geniet; Mozart,
och medelmåttan,Salieri.


Det är en historia om det medfödda och om
arbetet att nå upp till geniets nivå.
Mozart föddes med talangen. Hans gener gav
honom absolut gehör. Han kunde se ett notblad
och sedan var det bara att spela.
Hela stycken bara dök upp i huvudet. Stycken
spelades i hans inre. Han såg det, innan han skrev det.

För medelmåttan, Salieri, är det en fruktansvärt konflikt.
Han älskar Mozarts musik. Han har talangen att se vidden
av talangen utan att vara i närheten av att skapa
något liknande själv.
Han sliter och kämpar. Han skriver. Han intrigerar.
Han gör vad som helst för att nå till den högsta nivån.
Där finns redan Mozart utan att ens göra hälften
av Salieris arbete.

Vi ålskar Mozart. Vi är likgiltiga eller hatar Salieri.

Inom fotbollen ser vi samma sak hända.
Spelare tränar dubbelt så mycket som andra,
men dessa andra föds med talangen och vad
det handlar om är att inte förstöra den.

Fotbollen är dock inte lika brutal som musiken.
I fotbollen behöver vi fler typer.
Vi kan och behöver ta emot de som sliter, svettas
och blöder.
I vissa fall kan dessa bli större hjältar än talangen.

Men det finns vissa som får något som inte ens talang
kan förklara.
Maradona hade en förmåga som ibland satte fysikens lagar ur spel.
Maradona på fotbollsplanen, är enda gången i mitt liv som jag tvivlat
i min ateistiska materialsim.
Maradona skapar en transcendens.


Meningen med livet är inte alltid total rättvisa.
Vi föds med olika förmågor.
Vissa föds med unika förmågor.
Det gäller att skapa ett samhälle som klarar
av att hantera dessa olika förmågor.




Milos Formans 5 bästa:
1.Gökboet
2.Amadeus
3.Man on the moon
4.The people vs Larry Flynt
5.Hair