leifsjoqvist

Sven Lindqvist kommer nu ut med en ny bok:

Fader,sonen och den heliga motorcykeln......

Ytterligare en essäbok.

På 70-talet läste jag hans tre böcker om

Latinamerika ,

Slagskugga

Jord och makt i Sydamerika

Jordens gryning,
och dessa präglade mitt sätt att förstå världen.

Vad jag dock ahde svårt att förstå var att
Sven Lindqvist var socialdemokrat, det var ju
inte speciellt hipp på 70-talet.

Så Sven Lindqvist åkte ner i malpåsen.

Men även jag mognade och kunde se verkligheten
ur fler perspektiv en ett och då började jag läsa
Lindqvist igen.

Jag tyckte inte om hans dagböcker om hans kärlek till Cecilia,
men sedan kom böcker jag väntat på:
-Bänkpress
-Ökendykarna
-Utrota varenda jävel
-Antirasister
-Nu dog du
-Terra nullius

I det lilla som i Bänkpress kan Lindqvist locka fram det stora
och jag baxnar varje gång jag läser.
Jag hittar hela tiden nytt.

Utrota varenda jävel är en av 1900-talets viktigaste böcker.
Lindqvists tes att koncentrationslägren inte var något unikt
utan en helt naturligt utveckling av den västerländska
tänkandet och en biprodukt av kolonialismen fick naturligtvis
varje fläpphängd liberal att trilla ur stolen.

Lindqvist fick länna på den svenska McCarthyismen.
Men den gode Sven är ingen Myrdal.

Sven diggade inte Stalin eller Mao.
Han hyllade inte Hocxha eller Pol Pot.

Nej, Sven har alltid varit en reformist.
Det är mycket svårt att angripa honom för
de usla liberalerna.

Därför är han en hjälte.
Så nu när jag blivit gammal och snäll tycker
även jag som farbror Sven.

Vi är ju alla reformister innerst inne.