leifsjoqvist

http://www.losthighwayrecords.com/e/cash11403.html

Johnny Cash var länge bara San Quentin.
Jag såg dokumentären som mycket ung och
jag läste samtidigt "Dödscell 2455" av Caryl
Chessman.

"San Quentin I hate every inch of you"
Vrålet och samhörigheten väckte något
som sitter i än idag.

På Filmfestivalen visas "Walk the line"
med  Joaquin Phoenix som Johnny.
Skall vara bra.

Lyssna på länken ovan:
"I hurt myself today
to see if I still feel,
I focused on the pain
the only thing that´s
 real"

Endast smärtan ger en känsla av autencitet.
Allt annat är av inget värde.
Människor skär sig och självskadar sig som
aldrig förr, just för att det inte vet om de finns.


När Hjalmar skrev om "Doktor Glas" glömde han av
dessa som inte ens förtjänar avståndstagande äckel,
de som ingenting är.........

Johnny sitter vid sitt bord.
Hans liv har i mycket varit ett helvete.
Sprit,misshandel och gränslöshet har följt honom.

Nu sitter han vid bordet och vet att döden
står bakom dörren.
Han skall snart dö.
Han är bitter.

Du kan ta allt, säger han.
Det jag vill ha är redan borta.
Vem fan bryr sig om materiella tillgångar!

Denna låt "Hurt" är ett grundskott i vårt nuvarande
sätt att leva.
Becket garvar i sin grav.
Vi jagar och vi jagar efter något.
Cash vet vem han jagat.
Sig själv.
Nu vet han och då är det dags att dö.