2006-01-03
16:44:19
Tankar under promenad
Jag har blivit fet.(mina belackare hävdar att jag alltid varit det).
För att minska på min kroppsliga volym promenerar jag.
Mycket. 3 timmar per dag.
Ivar Lo-Johansson var en promenerande man,liksom
Eijvind Johnsson och Strindberg.
Ivar började varje dag med att gå runt i Stockholm ett par timmar
och sedan skrev han.
Varje dag.
Jag funderar på om han någon gång under sina
promenader funderade på att göra offentlighet
av sin homosexualitet.
Det hade ju verkligen hjälpt de som i lönndom
var det.
Men han gjorde inte det. Han teg.
En sak står klar.
Han hade aldrig under sin livstid blivit en så
stor författare om han erkänt det.
Märkligt ändå hur människor förr kunde få ha
sina hemligheter för sig själva.
Har vi ett friare samhälle idag?
Är det friare för att vi får veta om "kändisars"
hemligheter?
xxxxxxxxxxxxxxx
Tänker på hur mycket bättre man skrev under tiden
i Tjeckoslovakien när landet var en diktatur.
Författare som Jiri Sotola, Ivan Klima, Vaclac Havel
och en Milan Kundera(om än i exil).
Man skrev fast man inte fick.
Idag när man får, kan man inte.
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Ser en repris på "Finns blått".
Filosofiskt magasin sägs det vara.
Det handlar om frihet.
Tre kvinnor och en manlig programledare sitter
och kliar varandra på ryggen.
Alla tycker att Ceascescu var kass och
att Bush är kass.
Det hade varit intressantare om någon försvarat
dessa despoter.
Lotta Gröning hade dock en god berättelse:
Hon berättar om en rumänsk författare som under
hela Ceacescuepoken demonstrerat och suttit i fängelse
medans den stora massan var tyst,
begär sans och förnuft när Ceacescu störtas
och blir jagad på flykt igen.
Massan är inte alltid i rörelse för något gott.
Det var därför Che Guevara ville vara den lilla motorn
som startade massan,
men det är nog fan bäst att ha någon också vid ratten.
För att minska på min kroppsliga volym promenerar jag.
Mycket. 3 timmar per dag.
Ivar Lo-Johansson var en promenerande man,liksom
Eijvind Johnsson och Strindberg.
Ivar började varje dag med att gå runt i Stockholm ett par timmar
och sedan skrev han.
Varje dag.
Jag funderar på om han någon gång under sina
promenader funderade på att göra offentlighet
av sin homosexualitet.
Det hade ju verkligen hjälpt de som i lönndom
var det.
Men han gjorde inte det. Han teg.
En sak står klar.
Han hade aldrig under sin livstid blivit en så
stor författare om han erkänt det.
Märkligt ändå hur människor förr kunde få ha
sina hemligheter för sig själva.
Har vi ett friare samhälle idag?
Är det friare för att vi får veta om "kändisars"
hemligheter?
xxxxxxxxxxxxxxx
Tänker på hur mycket bättre man skrev under tiden
i Tjeckoslovakien när landet var en diktatur.
Författare som Jiri Sotola, Ivan Klima, Vaclac Havel
och en Milan Kundera(om än i exil).
Man skrev fast man inte fick.
Idag när man får, kan man inte.
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Ser en repris på "Finns blått".
Filosofiskt magasin sägs det vara.
Det handlar om frihet.
Tre kvinnor och en manlig programledare sitter
och kliar varandra på ryggen.
Alla tycker att Ceascescu var kass och
att Bush är kass.
Det hade varit intressantare om någon försvarat
dessa despoter.
Lotta Gröning hade dock en god berättelse:
Hon berättar om en rumänsk författare som under
hela Ceacescuepoken demonstrerat och suttit i fängelse
medans den stora massan var tyst,
begär sans och förnuft när Ceacescu störtas
och blir jagad på flykt igen.
Massan är inte alltid i rörelse för något gott.
Det var därför Che Guevara ville vara den lilla motorn
som startade massan,
men det är nog fan bäst att ha någon också vid ratten.
Kommentarer:
#2:
kenny
En grej till;
hemma har jag en bok av Vladimir Bukovskij, en regimkritiker som blev utvisad från Sovjet på 70-talet
(tror att han blev utväxlad mot en chilensk kommunist).
En intressant grej han skrev om, var just det du pratar om.
Väl i väst blev han mycket förvånad över att ingen verkade vara riktigt intresserad av att utnyttja den frihet att uttrycka sig, som han strävat efter så länge hemma i Ryssland.
Kommentera inlägget här:
Satt och slötittade på en fransk dokumentärserie på tv
igår. Handlade om en amerikansk man som stod åtalad
för mord på sin fru. När kameran följer rättegången, familjen där hemma, advokaternas diskussioner och så vidare uppdagas fler och fler hemligheter från familjens,
och framför allt mannens, liv. Efter en dryg halvtimme börjar jag undra varför programmet överhuvudtaget spelats in. Vad är det filmmakarna vill säga? Att folk har hemlisar? Eller är det nåt allmängiltigt som visas upp?
Till slut tyckte jag allt liknade Hänt i veckan, fast med
större budget.