leifsjoqvist

Så gott som alla arbetsplatser har en tydlig
uppdelning i två grupper.
Den första är den som vill uträtta något, det är
här man har ideer och där man vill pröva nya
vägar.

Den andra är de som tycker att allt är bra som det är.
Här anser man att man redan prövat alla vägar och
allt som prövats har varit skit.
I denna grupp älskar man att prata skit och skvallra.
Den enda gång som denna grupp är tyst är när det
är offentliga eller utlysta möten.
Man anser oftast att möten är meningslösa, att diskussioner
är meningslösa och efter möten ondgör sig denna grupp
om den kommit fram ett förslag som på något sätt vill
ändra på gamla rutiner.

Den andra gruppen tycker också om att skicka små meddelanden
till chefen och här blir man smått euforisk när nya vägar visar sig
leda fel.

Det är ju tur att den första gruppen är den som alla egentligen vill tillhöra.
Det är ju så att de som tillhör den andra gruppen är de
som inte har kompetens nog att tillhöra den första.

Jag tror inte att många i den andra gruppen skulle
gå med på att de är som denna kvinna, men det
finns miljoner människor som hon, som gärna smaskar
till en sjukling för att få allt att vara som det varit.