leifsjoqvist

Jag har varit i Varberg i tre dagar som ledare
för mitt P10 lag i Hisingsbacka FC.
25 grader varmt, sol och salta bad mellan
matcher är faktiskt bland de bästa sakerna
att göra i livet.

I vilket fall, efter att ha legat på luftmadrass
i två nätter och utsatt öronen för ett konstant brus
under tre dygn beslöt jag mig för att cykla
hem från Varberg.
Det är ca 9 mil cykelvägen.
Jag kletade in ett tjockt lager Nivea på näsan
och drog lite på kinderna för att få en
riktig krigsmålning.
Då kom en mamma fram för att ta en bild.
Jag så till henne:
"Skall du ta en bild får du pröjsa 1000 spänn,
 men då får du röven på köpet"!

Allt gick bra fram till Frillesås då jag
blev extremt skitnödig.
Jag stannade till vi en skogsdunge
för att göra mina behov.
Allt gick bra fram till jag tömt mig då
var det något som stack mig illa i vaden.
På ren reflex lyfte jag benet för att skydda det.
Problemet var att det andra benet inte hade
kraft att hålla hela kroppen själv.
Så kolossen föll. Bakåt. Rätt i skiten.

Jag hade köpt en flaska Ramlösa Citron några
kilometer tidigare så jag fick använda den till
rengöring och hoppas på att känslan styrde
så att all skit försvann.

Väl uppe på cykeln kände jag värmen.
Det var 30 grader och solen sken.

Jag började få törsthallucinationer.
Då dyker Ymer CK upp och cyklar förbi.
Vad som händer är följande:
En riktig man släpper aldrig förbi sig en annan
cyklist oavsett ålder eller cykel.
Så jag växlar upp till växel 7 på min hybridcykel
för att ta upp kampen med renlevnadsmännen
från Borås.
För att komma upp i rätt stämning så började tänka
på dem som frikyrkliga missfoster som aldrig skulle
bruka alkohol eller tobak och som tycker att sex är
något som hör fåraveln till.

Min hud nådde snart kokpunkten, skelettet skallrade
och ledbanden var så spända att man bara genom att blåsa
på dem kunde få höra Paganinis violinkonsert.
Men jag kom förbi.
Jag log åt dem.
Alldeles efter att jag passerat dem stannade jag
och hoppade cykeln och gapade:Punktering!

När jag kom till Kungsbacka följde jag Ginstleden
på samma sätt som jag gjort hela tiden från Varberg.
Jag cyklade igenom golfbanan och kom snart ut på
väg igen. Det kändes inte bra men jag litar alltid på
vägskyltar.
Till slut var känslan för stark så jag stannade och
pratade med en bonde.
Han förklarade då att jag var på väg åt Fjärås vilket
jag alltså kört igenom en och en halv timma tidigare.

Jag var missnöjd.
Jag tänkte att om jag fått tag på de som ansvariga
för skytningen av Ginstleden skulle jag slitit ut
ryggraden på dem.

Sista milen skrek jag varje gång röven träffade sadeln.
Det var en syntes av ömmande mjukdelar och stjärtsaft
som skapat sår vi analmynningens södra strand.

Till slut var jag framme i Hisings Backa.
På gården satt mina white trash grannar och drack öl.
Det kändes skönt att vara hemma.