leifsjoqvist

Vaknade av värmen.
Min hund stod med tungan 3cm från
mitt ansikte.
Det luktade inget vidare ur hans mun.

Jag steg upp och trampade i en liten
sjö av seckel. Hundar svettas med tungan.

Går ut i köket för att äta frukost.
Min son har gått till jobbet. Gjort
mackor till lunch.
15 stycken rågkakor.
Ingen frukost till mig.

Jag tar med mig hunden för att
handla.
Cyklar genom torget för att nå
affären.
Jag möts av flera dussin män med
trasiga kläder, otvättade, stapplande gång
och i de fall de pratar är det ett osammanhängande svammel.

Det är märkligt hur mycket vi tål när det gäller
alkohol.
Hade desa män burit ett virus hade det ropats
skandal och de hade genast omhändertagits.
Nu låter vi dem sakta dö.
Vi låter dem förgifta sig själva och i
många fall förgifta oskyldig barn och
kvinnor och andra nära och kära.

Humanism?

Jag går in för att köpa bröd.
Jag ser par som går och tittar eller
pratar med varandra som om det ville
ta livet av varandra.
Varför är alla dessa människor ihop med
varandra?
Är rädslan för ensamheten så stor att man
självmant väljer denna mentala tortyr som
ett parförhållande ger?

I kön står en man och skiner.
Han är runt 80år.
I handen har han en blombukett.
Han ser att jag tittar.

Det är till min lilla älskade fru ,säger han
och ler.

Jag förundras.
I min negativa värld kan jag inte se annat
än att han suggererar sig själv.
Man kan inte älska någon så om man inte
tvingar sig själv att bortse från en stor del
av verkligheten.

Kärleken som en suggestion.

Cyklar hem.
Min hund drar till för att skita.
Jag plockar inte upp skiten.