leifsjoqvist

Denna franska film är precis lika bra som jag trodde
och hoppades.
Jean -Pierre Jeunet har ett unikt bildspråk och
hans historier är trots sin absurda anstrykning
närmast episka.

För några år sedan såg jag "Delikatessen" och tyckte
att det var bland det bästa jag sett .
Bildspråket var unikt och miljöerna var realistiska
men bar ändå på mytens prägel.

"En långsam förlovning" gör ingen vän av Jeunet
besviken.
Skildringen från mardrömmen i Somme bekräftar åter
kriget vansinne i allmänhet och 1:a Världskrigets dårskap
med skyttegravskrig i synnerhet.
Men det finns ett hopp som representeras av
Mathildes tro att Manech finns i livet.
Hon bär hoppet som en tråd som hon alltid
kan söka med och skulle sökandet visa sig
vara utsiktslöst kan hon hänga sig med tråden.

För den som tyckte att "Amelie från Montmarte" var
en bra film kommer denna att bli en bekräftelse
på att Jeunet gör bra film,
om inte annat för Audrey  Tautou.

Jeunet  gjorde för över tio år sedan "De förlorade barnens stad"
som är en sorgligt glömd historia.
Den är väl värd att dammas av och ses igen.
Kanske det skulle gå bättre denna gång när man
känner igen sig i Jeunet sätt att göra film.

Alien 4 var kanske inte Jeunets mest lyckade projekt.