leifsjoqvist

I början på 70-talet vaknade en del av mitt
medvetande upp och sa:
"världen är orättvis och det är varje människas
 plikt att göra världen till en bättre plats att leva
 på-för alla........."

Jag satt där med min chillon fylld med grönlibb
i ena handen och thinnertrasan i den andra( jag
tillhörde ju dem som sniffade innan plastpåsarnas
tid. Med plastpåsen blev utslagningen så total att
sniffningen så gott som upphörde som fenomen)
och fick en vision:
"Jag skall bli kommunist"!

Det var inte bara jag som råkade ut för detta.
Det var även sådana som Göran Skytte, Göran
Rosenberg och Torbjörn Andersson(TV4).

Om maoisterna gjort revolution i slutet på 70-talet
hade ungdomsrepresentanterna till vår motsvarighet
till KGB hetat Jens Orrback och Peter Englund.

Jag var en av de få som hade geniun underklassbakgrund.
Vad det betydde förstod jag långt senare när de
kommunistiska bröderna slutade vara så ideologiska
och kröp tillbaka till sitt ursprung.

Det var då jag verkligen förstod att vi lever i ett klasssamhälle.

Så idag ser jag mig omkring och ser att ideologin
är slagen i kras.
Inget nytt knackar på dörren.
Underklassen blir bara dummare och dummare.
Den super och går frivilligt med på elektronisk
hjärntvätt.

Det är då man begriper maktens mekanismer.
Om underklasssen inte är intresserad av kamp
varför är då överheten så rasande och oförsonlig.
Varför vill mna pungslå en redan fattig när man
redan har ett eget överflöd?

Det handlar om makt.
Den som har makt kan inte självmant
sluta att ta.
Det måste finnas motmakter för att det skall
fungera.

Överklassen måste kontrolleras med fackföreningar,
politiska organisationer och andra sammanslutningar.
Det krävs organiserad motmakt om inte allt skall gå
åt helvete.

Men inte mycket pekar åt det hållet än.
De som borde vara ideologiproducenter
sitter på sina universitet och jagar positioner.
Kampen om doktorandplatser och professor-
tjänster överskuggar allt.

I städerna har man också positionerat
människorna som någonsin de gamla
bruksamhällena. Överklassen för sig som
alltid, men sedan ahr man urskiljt invandrare
och totalt utslagna i speciella stadsdelar och
gjort dessa till problemområden.

Det var så här man planerade att det skulle
se ut. Internationella maktgrupper la ut mallar
för hur man skulle få lugn på motmakterna och
så de har lyckats.

Så vad göra?
Förklara världen eller förändra den?
Sörja eller organisera?
Anse att allt är omöjligt, eller tro att allt är möjligt
och att det omöjliga bara tar lite längre tid(Läs
Gnistskärmen av Torgny Karnstedt)?