leifsjoqvist

Förr gestaltade man alltid rikedom och överklass
med stigmatiserande fetma.
De smörjde kråset och drack alkohol.

Den fattige fick nöja sig med grönsaker och sill.
Magerheten var stigmatiserande.

Så idag har vi en total omkastning.

De rika är smala och vältränade.
Sill börjar bli ovanlig och blir då något
som serveras på den rikes bord tillsammans
med dyra och färska grönsaker.

Den fattige äter fet och billig mat. Gärna med massor
av sockrig dryck till.
Den fattige har inget arbete utan sväller upp i sin
meningslösa tillvaro.

Magerhet och fetma är dock fortfarande stigmatiserande.

Det finns män som har ett sjukligt begär att
göra sina kvinnor så feta och orkeslösa att
de inte förmår annat än att vara feta sysslolösa
slavar åt sina män.
En bild även i det stora?

Förr hade de fattiga stora barnkullar medans de rika
planerade sina familjer.
Idag är överklassen patriarkatets yttersta utpost.
Inom överklassen styr männen. Kvinnorna stannar
hemma och pysslar om de stora familjerna.
Männen dyker upp någon gång emellanåt och
låter sig dyrkas innan de försvinner igen.