leifsjoqvist

Jag har under senare tid funderat över varför
jag bär på så mycket ilska.

Jag kokar direkt om någon bilistjävel  inte lämnar
företräde.
Igår när jag cyklade hem från Delsjön körde ett stolpskott
ut mitt framför mig på Gamlestadsvägen.
Jag kom i hög fart och på cykelbana.
Jag hann precis att väja.
Jag skrek inte allt för vänliga ord till
kötthuvudet bakom ratten, han slog ut med
händerna som vore det mitt fel.
Jag hoppade av cykeln och sprang emot honom.
Han körde iväg.

Tidigare hade jag legat och retat mig på att dels
tre kvinnor och dels ett gäng tyskar hittat "mitt" ställe
uppe vid Delsjön. De förstnämnda hade grillat så det
luktade våt eldstad och de senare grillade under tiden.
Jag var mycket irriterad.
Jag väntade på att tyskarna skulle gå. Jag såg framför
mig hur de skulle glömma burkar och skräp och de var
endast en hög med nazister som jag skulle läsa lusen
av.

Naturligtvis plockade de upp efter sig.
Det var renare när de gick än när de kom.

Vad beror då all denna ilska på?
Läs här!