leifsjoqvist

Det har sina fördelar att bli äldre,
en är att man blir så ful att man inte
längre behöver bry sig om hur man
ser ut, man får ju inte knulla i vilket
fall som helst.

Glädjen över detta gör att man med välbehag äter
som en gris och ser ut som en gris.
Det är då man kommer på att vi inte är skapta
för att äta skit och man mår fysiskt dåligt och
börjar gå på diet.

Man inser att man inte skall vara fet.
Man inser att om man inte är fet kanske
man får knulla i alla fall.

Det är då man börjar titta sig i spegeln.
Man tycker att "visst finns det en rondör,men..."

När  man träffar folk skrattar man lite och berättar
om sin övervikt och hoppas att den givna kommen-
taren skall komma:
"..men du är väl inte tjock.."

Det är då jag inser att allt är förbi.
Alla ler med en allvarlig min och jag
förstår att han är inte fet,
han är jävligt fet.

Sålunda har han nu kommit till det stadiet
i livet att han är fet och alla vet det ,vilket
innebär att han tvingas att internalisera det.

Resten av livet som han har kvar skall han alltså
räkna bilringar, käka grönsallad , tvångsäta godis
och korv när ingen ser, bara uppleva fuckifucki som
passiv eterkonsument , och detta skall han vara glad
för?

Det är verkligen synd om min kompis Mållgan.