leifsjoqvist

"Hundstage" är en film av österrikaren Ulrich Seidl.
Den gjordes för fem år sedan och fick väl ingen större
uppmärksamhet i Sverige.
Det är synd.
Det är en oerhört tänkvärd och brutal film om
några existenser i livets mittfåra och några som
finns i de yttre områdena.

Hunddagar menas tiden mellan 23 july och 23 augusti.
Rötmånad skulle vi väl säga.

Det är varmt och folk värmer sina kroppar
men förmår inte att ge någon hetta till sina
kalla själar.

En av personerna vi får följa tycks lida av Aspergers
syndrom med inslag av Tourettes.
Hon säger sanningar som driver folk till vansinne.

En  annan karaktär livnär sig som alarmsäljare i
denna rädslans tidevarv.

En gammal man köper en gammal kvinnas "kärlek".
Det är en mycket besynnerlig relation med den mest
egensinniga stripteasen jag sett på film.

Österikarna har alltså här skapat sin episodfilm.
Den är fullt i klass med mästerverk som "Short cuts"
och "Magnolia".

Denna är dock ännu mörkare.
Scenerna med de två männen som förnedrar en kvinna
är vidrigt brutal.
Jag ifrågasatte meningen med det under tiden, men
förstod sedan.
En av männen grips av dåligt samvete.
Han vill hämnas kvinnan genom att plåga
den andre mannen.
Men kvinnan förstår inte.
Hur kan plågandet av plågoanden , och då dessutom av hans
medhjälpare, göra hennes liv bättre.
Hämnden faller platt som en gammal, slak och
otvättad penis.

"Hundtage" är en film jag kommer att komma tillbaka
till i mitt liv.