leifsjoqvist

I sena natten var jag ute och gick i skogen i Backa.
Jag hörde hur det prasslade och ropade till min hund
att komma.
Han stod helt stel och stirrade in ibland träden.

Så brakar det till och ut stapplar en jävla älg med,
vad det verkade, mig som det fokuserade målet.

"En jävla mördarälg", tänkte jag.

Min hund slängde in svansen mellan benen och gnydde.
Jag tog några snabba steg och ställde mig bakom en
tall. Hunden hade jag hela tiden bakom mig.

Älgen stannade till och jag hörde de kraftfulla fnysningarna
och hur han/hon slog med hovarna mot marken.

Jag hade inte mina känslor helt under kontroll så min
tanke att ringa upp min son för att han skulle ringa mig
och på så sätt skrämma älgen med signalerna från
telefonen fungerade inte då han inte svarade.
(att jag själv kunde tagit fram signalerna slog mig inte)

Jag stod där och funderade i vad som kändes som en eon.
Till slut bestämde jag mig för att göra ett utfall.
Jag hoppade fram och skrek och slog med armarna.
Älgen slutade att fnysa och slå.
Den tittade på mig och jag slutade fjanta runt.

Vi tittade på varandra en stund och sedan vände den om
började lunka in i skogen igen.
Jag såg då att min urtuffa hunde tänkte ta tillfället
i akt och springa efter men med ett litet lyft i nackskinnet
kom han på andra tankar.

Hundar är som människor.
Känner de lukten av rädsla blir de vansinniga och
kan inte kontrollera sig.
Möter de däremot lugn och/eller övermakt viker de
ner sig.

Jag kopplade min hund och gick hem.