leifsjoqvist

Igår var det en diskussion om arbete i Göran Rosenbergs
program "Rosenberg".
Det intressanta med dagens diskussion är att alla är över-
ens.
Det är arbetslinjen som gäller.


Det kan tyckas märkligt att man anammar en gammal östtysk
kommunistisk princip. I Östtyskland hade alla rätt till arbete. Ja,
det var en rätt som innebar att du inte fick tacka nej , då straffa-
des man med att understöd och matkuponger drogs in.
 I det borgerliga Sverige har man kopierat denna princip.

Det som inte arbetar skall heller inte äta ,  är ju en gammal
kommunistisk princip som riktade sig till en överklass som
levde lyxliv på ärvda tillgångar.
Idag används principen för att komma åt samhällets underklass.

"Rätten till lättja" är ingen massorganisation idag.
Men i intervall har man faktiskt diskuterat vilken innebörd

arbete skall ha.

Karl Marx  skrev ju i Kapitalet att målet är avskaffa lönearbetet.

"Fiska och jaga på förmiddagen, skriva på eftermiddagen"  var

receptet när produktionen var helt automatiserad.

Gunnar Adler-Karlsson tog intryck av fransmamnen Andre Gorz
som ville ha medborgarlön och att vi skulle arbeta fyra timmar
per dag. Arbetet som ett nödvändigt ont som skall delas upp på
alla medborgare.

Idag odlas ju myten om att altt är ett arbete.
Om vi inte hade de alltmer växande löneskillnaderna skulle
ingen utbilda sig utan alla skulle bli diskare och gatsopare
utan studieskulder.

Detta är ju en offentlig lögn som skapats för att rättfärdiga att
de övre klasserna skall kunna roffa åt sig obehindrat av allmäna
medel.

I själva verket sker en massa arbete i samhällte utan att människor
får ersättning. Idrottsrörelsen sysselsätter 100000-tals ledare som
inte får ett öre i ersättning.
Inom folkrörelserna sågs ju inte ersättning som annat är korrumperande.
Det var en ynnest att få göra gott.

Det skulle nog vara nyttigt att läsa Marx och Gorz igen
och skapa en diskussion om hur vi skall värdera arbete.