leifsjoqvist

I dagens GP skriver Linus Hagström om
Nordkorea och hur vi bör bemöta deras
utspel om kärnvapen.

Föga förvånande har Ju Carl Bildt lagt sig i
röven på Herr Bush.
Hagström förespråkar diplomati.
Vilket är något annat än det för den svenska
borgerligheten så vanliga svassandet för
imperialism.

Det är en styggelse att världens supermakt och
totala stormakt vad det gäller kärnvapen vill gå
i krig mot en liten nation som bara vill skaffa sig
samma vapen.
Det är som med Iran.

Vad är det som gäller?
Kan Sverige som demokrati , helt på amerikanska
villkor, skaffa sig kärnvapen?
Kan Venezuela som också är en demokrati?

Kolla sedan kommentarerna till artikeln.
Om det finnns en vänster som somande in på
70-talet och lever kvar i den världsbilden så är det
inget mot en stor del av den korkade borgerligheten.

Huvudargumenetet brukar vara Chamberlain och
"peace in our time", alltså att England gav efter för
Hitler.

Men Hitler var en bror till de andra imperiemakterna.
Nordkorea, Irak eller Iran är puttenationer som aldrig
kan utgöra det hot Tyskland en gång gjorde. Aldrig!



Borgerliga historiker vill också lyfta fram Hitler och den tyska
nazismen som ett historiskt unikum. En parentes i ondska.
Samtidigt relativiserar de å det grövsta när det gäller att
stigmatisera nutidens fiender.
Naturligtvis hänger det samman med Israel.

Dock är vi inne i en vändzon.
Snart kommer historien att dunkla och då
kommer denna strategi i värsta fall att åter
upprepas.
Historien som komedi eller tragedi?
Välj själv!