leifsjoqvist

Hanna Flanders går och röker i sin lägenhet som
är ett liten hus framför de stora och höga hyreslängorna.
Hon går med en flaska arsenik i handen.
Hon tänker ta sitt liv.

Oskar Roehlers film handlar om hans mamma Gisela
Elsner. Hon var författare och tämligen lyckad sådan.

Filmen tar sin start efter murens fall 1989.
Hanna Flanders ser inte detta med lycka utan
som om själva livet går under.

Flanders är en uppburen författare i Östtyskland,
ingen bryr sig i väst.
Detta var en liten paradox för en mängd radikala författare
i väst. De fick ju gigantiska upplagor om de fick sanktion
av staterna i Öst.
I Sverige kunde man se hur Sjöwall/Wahlöö sakta vände
sina poliser till att bli altmer kritiska till kapitalismen ju
längre dekalogen pågick.

Filmen "Den oberörbara" är något av det svartaste jag sett.
Så helt befriat från hopp.
De som hyllar friheten i filmen och gläds över murens fall
är alla en samling suputer.
Överhuvudatget sups det och röks som aldrig tidigare
i en film.

Det intressanta är att se Flanders fall från en höjd där
hon hyllade kommunismen men bodde i Munchen, vil-
ket inte alls har varit ovanligt i den radikala traditionen,
alltså att hylla diktaturer och samtidigt leva i det fria väst
och skörda frukterna av det orättfärdiga systemet.

Flanders gestaltas så oerhört bra. Jag sitter flera gånger
under filmen och trycker paus. Hennes förnedring blir på-
taglig och svår att se.
Scenen där hon tar in på det gamla "Exelsior" vilket var ett
hotell för västerländska gäster på besök i Östberlin är så
tragikomiskt.
Hennes möte med den manlige prostituerade tragisk.

En film i svart och vitt. Bokstavligt.
Nyanserna finns i gråskalorna.

En film som kommer att sitta länge och värka.