leifsjoqvist

Jag har arbetat inom omsorgerna sedan 1989. De boende
jag arbetat med har ofta varit autister med psykotiska drag
eller öppet psykotiska.

En av de viktigaste organisationsprinciperna här är att låta
dessa individer möta så få ansikter som möjligt per dag.
Därav följer att vi har väldigt långa arbetspass. En annan
viktig terapeutisk princip vi kunnat genomföra med de långa
passen är att konsekvent kunnat arbeta med tvång av olika
sorter. Uppföljning blir tydligare och bättre.

I stort kan man säga att de långa passen gjort många boende
mycket bättre. En bieffekt är också att man får folk med olika
kompetenser att stanna. Arbetet skapar möjligheter till andra
sysselsättningar är bara detta enda arbete.

Nu vill EU stoppa denna typ av arbete.
Men man är inte överens.
England som varit satt på undantag sedan
lagen genomfördes vill inte in i tidsinskränkarnas förbund.

Frågan är märklig.
Den drivs av makten och kampen mot kommer från de
som egentligen borde vara för. Det är uppochnervända
vär(l)den.

En grupp som definitivt är emot är läkarna.
En annan är alla de som är personliga assistenter och
de som har personliga assisteneter.
I radion beskrev en totalförlamad kvinna att det inte var
jätteroligt att ha tre olika personer runt sitt underliv varje
dag, med  dagens system kan en p a arbete ett eller flera
dygn med sovande jour.

Vem ser i detta fallet till individen?