2006-11-29
18:11:55
Krig och feminism
I Studio Ett idag diskuterade man om Sverige skulle gå
med i NATO eller inte.
Det var länge sedan jag hörde ett sådant propagandistiskt
inslag i Public service.
Den ene efter den andre fick prata om gemensamma värde-
grunder och ekot från EU-debatten kom med:
om vi ändå är med i periferin varför inte ta steget fullt
ut så att vi kan påverka?
Sverige påverka NATO? Kyss mig i röven.
Lars Ohly lät som Östen Unden en gång:
Vi skall verka neutralt och alliansfritt.
Ohly pekade också på att vi faktikst inte varit en
tyst mus som inte fört fram vår röst.
Minns hur den svenska liberalismen fick skitslag
varje gång Palme hyllades av de nya fria staterna
i världen på 70- och 80-talet.
Sverige var då neutrala men kritiserade förtryck och
ohederliga krig.
Idag har Sverige en klar kurs upp i rövhålet på USA.
Dagens program var skrämmande i sin okunskap
om hur världen ser ut och hur USA alltmer tappar
greppet.
I Irak där man snart kommer att försvinna.
I Afghanistan där talibanerna har reorganiserat sig
och kommer att slakta västerlänningar( också svenskar)
tills Nato och FN ger sig av därifrån, vilket till slut
kommer att ske.
Vad man istället borde diskutera är vad kommer sedan?
Vad kommer när USA och Nato och FN retirerar?
Vad händer om den islamiska världen tackar för sig?
Kommer de framtida omfördelningekrigen att ta sig
fram med religiösa teckan och hur skall då en vänster
eller en radikal rörelse ställa sig?
Är det kanske dags att åter väcka den ateistiska kampen?
Kanske är det läge att bygga rejäla skyttegravar och ta
kampen mot världens psykotiska galningar från alla
religioner?
Hur svårt det är idag blir också tydligt under dagens
radioprogram. Den drivande för Sverige in i NATO är
Anna Dahlberg från GT/Expressen. Det blir allt vanligare
med arga kvinnor som spelar på reaktionens trumma.
Dahlberg tycker att Sverige skall vara med i en massa krig
och hon tycker likt Maria A på SvD att det dör för få svenskar
i krig.
Vad är det för vits att lyfta fram kvinnor på taburetterna om dessa
bara tar de gamla patriarkernas plats men driver en ännu värre
förtryckarpolitik än patriarken själv?
Det behövs en feministisk Mandelaeffekt.
Hatet skapar blindhet.
När man stödjer kriget i Afghanistan eller Irak som kvinnliga
befrielseprojekt utan att se att:
1)det har blivit ännu värre för kvinnorna sedan krigen startar.
2)det finns inget bestående- när krigen slutar blir repressionen
etter värre för kvinnorna.
En befrielse som sker på ett imperiums villkor är aldrig
vilkorslöst. Man uttnyttjas som god propagandaboskap.
Om feminismen tar bort klasskampstänken och det blir till
könskamp finns det ingen anledning att stödja denna kamp-
tvärtom könskamp cementerar förtrycket.
med i NATO eller inte.
Det var länge sedan jag hörde ett sådant propagandistiskt
inslag i Public service.
Den ene efter den andre fick prata om gemensamma värde-
grunder och ekot från EU-debatten kom med:
om vi ändå är med i periferin varför inte ta steget fullt
ut så att vi kan påverka?
Sverige påverka NATO? Kyss mig i röven.
Lars Ohly lät som Östen Unden en gång:
Vi skall verka neutralt och alliansfritt.
Ohly pekade också på att vi faktikst inte varit en
tyst mus som inte fört fram vår röst.
Minns hur den svenska liberalismen fick skitslag
varje gång Palme hyllades av de nya fria staterna
i världen på 70- och 80-talet.
Sverige var då neutrala men kritiserade förtryck och
ohederliga krig.
Idag har Sverige en klar kurs upp i rövhålet på USA.
Dagens program var skrämmande i sin okunskap
om hur världen ser ut och hur USA alltmer tappar
greppet.
I Irak där man snart kommer att försvinna.
I Afghanistan där talibanerna har reorganiserat sig
och kommer att slakta västerlänningar( också svenskar)
tills Nato och FN ger sig av därifrån, vilket till slut
kommer att ske.
Vad man istället borde diskutera är vad kommer sedan?
Vad kommer när USA och Nato och FN retirerar?
Vad händer om den islamiska världen tackar för sig?
Kommer de framtida omfördelningekrigen att ta sig
fram med religiösa teckan och hur skall då en vänster
eller en radikal rörelse ställa sig?
Är det kanske dags att åter väcka den ateistiska kampen?
Kanske är det läge att bygga rejäla skyttegravar och ta
kampen mot världens psykotiska galningar från alla
religioner?
Hur svårt det är idag blir också tydligt under dagens
radioprogram. Den drivande för Sverige in i NATO är
Anna Dahlberg från GT/Expressen. Det blir allt vanligare
med arga kvinnor som spelar på reaktionens trumma.
Dahlberg tycker att Sverige skall vara med i en massa krig
och hon tycker likt Maria A på SvD att det dör för få svenskar
i krig.
Vad är det för vits att lyfta fram kvinnor på taburetterna om dessa
bara tar de gamla patriarkernas plats men driver en ännu värre
förtryckarpolitik än patriarken själv?
Det behövs en feministisk Mandelaeffekt.
Hatet skapar blindhet.
När man stödjer kriget i Afghanistan eller Irak som kvinnliga
befrielseprojekt utan att se att:
1)det har blivit ännu värre för kvinnorna sedan krigen startar.
2)det finns inget bestående- när krigen slutar blir repressionen
etter värre för kvinnorna.
En befrielse som sker på ett imperiums villkor är aldrig
vilkorslöst. Man uttnyttjas som god propagandaboskap.
Om feminismen tar bort klasskampstänken och det blir till
könskamp finns det ingen anledning att stödja denna kamp-
tvärtom könskamp cementerar förtrycket.
Kommentera inlägget här:
