leifsjoqvist

Aids blev den stora paniken i Sverige under 1980-talet.
Farsotscenarior målades upp som sa att 10% av landets
befolkning skulle dö.

Läkare som Jonas Blomberg föreslog att alla smittade
skulle tatueras i armhålan så att man kunde se vem som
var smittad.
Till Blombergs försvar ( och han tar avstånd från detta tänk idag)
är att han bara sa vad många tänkte och gav uttrycka för under
detta den stora panikens årtionde.

Det var Aids och det var incest. I det andra fallet klev det fram
s k forskare som hävdade att upp till 20% av alla barn blev mer
eller mindre utnyttjade inom familjen.

Lita Tibbling ansåg att man skulle samla alla smittade
och isolera dessa på öar eller i slutna byar så att man
inte fick en massepedemi.


Om detta kan man kolla mer om man tittar på kvällens
program av Böglobbyn.

Här finns också med en fantastisk sekvens som visar hur
Anders Engqvist botar homosexuella män med hjälp av elterapi.
Gullige Engqvist som reser runt och föreläser i "Om Konsten att sam-
tala" var inte särskilt talför när han blev uppringd  från Böglobbyn.


Det intressantaste är egentligen inte att sätta dit någon,
utan det intressanta är att se hur tidsandan och det kollek-
tiva medvetandet bestämmer vardagens diskurs.

Det intressanta är att idag när Aids är ett verkligt hot som dödar
miljoner varje år och som hotar att utrota hela landsändar då är
det nästan helt tyst i Sverige och i väst.
Afrika som drabbas är ju under klacken.
Negerliv är inte lika mycket värt.