leifsjoqvist

För ungefär ett halvår sedan läste jag Mattias Anderssons bok
Porr-en bästsäljande historia  som  är ett reportage om porren
ur en lång rad synvinklar.
Andersson hittar förvånansvärt många kvinnor som inte mår
dåligt av hanteringen och flera som faktiskt styr produktionen
själva. Han hittar färre av den vanliga schablonen män med
liten slemmig mustasch som misshandlar kvinnor. Överhuvud-
taget visar det sig att pengarna är mindre än vad det brukligen
ges sken av.

Nu kommer alltså Petra Östergren med son bok Porr, horor
och feminister  och det har blivit liv. Petra är ju kvinna och skall
hålla sig till schablonen.

Frågan är intressant för feminismen driver ju detta som en
strukturell huvudfråga. Kvinnor utnyttjas av äckliga och rov-
giriga män. Alla frågeställningar som rubbar detta axiom
måste bekämpas.
Frågan är vem horan vänder sig till om hon skulle få
problem och söker hjälp? Den stigmatiserande feministen?

Porr och prostitution tillhör inte något som jag använder.
Porr för att det är tråkigt- mina fantasier är häftigare ( de
handlar om kvinnor och är väl i allmäna ordalag att upp-
fattas som otroligt tråkiga och standardiserade).
Prositution finns inte att jag skulle använda- jag skulle
inte kunna med- jag skulle skämmas.

Om det bara handlade om att sälja sin kropp så har
jag egentligen inga invändingar. Problemet är ju fen-
omen som trafficking där unga kvinnor hålls som slavar
och far illa.
Men enligt BRÅ är bilden överdriven. Den vanligaste
typen av prostituion verkar ändå genomföras av kvinnor
som vet vad de gör utan att tvång är inblandat.

I vår tid med familjeupplösning och normupplösning blir
det alltmer flytande gränser vad som är brukligt och inte.
Den kvinna som knullar med sin man för familjefriden
eller suger av honom för en kappa räknas  ju inte till den
ordinära prostitutionen.

Om man tar till sig Petra Östergrens definition av  prost-
itution att det handlar om att köpa och sälja tjänster mel-
lan vuxna människor.
Det finns många människor som har problem med sin
identitet använder många partners och vi ser inte det som
att de far illa. Man kan fråga sig om det är sexet som är
farligt eller om det är pengarna.

Jag har sålt mig till att tvätta underliv, ta reda på bajs och
tvätta rent rumpor, duschat och tvålat in nakna kroppar.
Jag har alltså jobbat inom långvården.
Jag hade inte gjort dessa tjänster om jag inte fått
betalt.

Det handlar om den yttersta intimiteten.

I den sexuella nödens tid så kanske även det
sexuella måste institutionaliseras.