leifsjoqvist

Theo van Gogh blev mördad av en
islamisk fundamentalist.
Tyvärr har för mycket fokus lagts på
att mannen som utförde mordet var
anhängare av islam.

Det passar in i bilden och den styrande
berättelsen.

Theo van Gogh var mer än så.
Han var rabulist. Han var hånfull och han
tvekade aldrig att spotta på folk.

När man som Gogh anklagar en judisk författare
för att endast kunna tillfredställa sin fru genom
att rulla taggtråd runt kuken och skrika Auswitsch
när det gick för honom,
kalla muslimer för imbecilla getknullare,
kalla Jesus för "en rutten fisk från Nazareth",
då får man räkna med att få en hope med gal-
ningar efter sig.

Dock ser jag van Gogh som ett föredöme.
Det är för mycket tassande runt religionen.
Så länge vi hyllar det religiösa blir allt relativt.

Tron är subjektiv och relativ.
Guds existens kan aldrig bevisas.
Det jag tror är lika mycket värt som vad alla
andra tror oavsett innehåll i tanken.

Då det bara är en tro finns ingen anledning att
fylla den med tröttande intellektuellt innehåll, utan
istället öka den egna tron genom att skapa hot
mot den.

Hatet och hoten är religionens moder.
Krigen och morden dess fader.
Kan då barnen bli annat än antingen psykotiska
sökare efter lugn  eller bombastiska terrorister.



Problemet med van Gogh var att han likt de
flesta kritiker av religion stannar upp vid islam.
Galenskapen är minst lika stor inom alla former
av kristendom och definitivt inom judendomen.

Gamla Testamentet är den största enskilda ska-
paren av psykiska sjukdomar i historien.
Boken dryper av berättelser om att det är legalt
att hämnas med mord, våldtäkt, incest och som
om inte det vore nog propageras för folkmord
mot de otrogna.