leifsjoqvist

Inatt såg jag "The Hostel" vilket kan sägas
vara Eli Roth hyllning till skräckgeren,
eller splatterskräckgenren.

Här finns relatering till klassikerna.
Unga män som brunstigt letar efter farliga
damer.
Unga människor som söker efter en mening
och mer specifikt är ute och reser utan livlina.

Färden går till Slovakien- men kunde ju lika gärna
vara Transsylvanien.
I denna lilla byn dit de unga människorna kommer
är alla inblandade i den stora hemligheten.

De goda visar sig senare ha en annan funktion.

Jag var förvarnad om att här skulle det dyka upp
vidrigheter men kanske just därför tycker jag inte
filmen var värre än det senaste jag sett som exem-
pelvis SAW-filmerna eller "The hill have eyes".

Det finns också några frågor som filmen väcker
som är av intresse:
-Vad gör vi när vi sett allt och hört allt ( eller tror oss
 sett och hört allt)? Var leder det rent materiella letan-
 det? Vad ger till slut det individuella sökandet efter
 lustupplevelser ?

Utlitarismen och hedonismen kan ju här ställas till svars?
100-tals människor får sin utkomst och glädje av att tortera
några få till döds. Alltså lyckan är större för många än olyckan
för några få.

Sålunda skapar "The Hostel" tankar efter att jag fått mitt
behov täckt. Filmen är dessutom spännande.