leifsjoqvist

"Tillväxtsjukan" av Klara Swantesson var en klockren dystopi
om tillväxten som det stora kriteriet för en humanare värld.
Det finns en redogörelse om ett förösk på hundar som är
talande.
3 hundar- 3 burar
Bur 1. Man ger el från taket men om hunden trycker på en röd
            knapp stängs elen av.
Bur 2  Man ger el från taket men här är den röda knappen funktionslös
Bur 3  Ingen el- Ingen knapp

Man ändrar sedan så att varje bur blir tvådelad.
Man elar sedan golvet i den del där hunden befinner
sig. För att klara sig från elen hoppar man över till den
elfria delen. De röda knapparna är nu funktionslösa för
både 1 och 2.

Bur 1  Hunden hoppar över
Bur 2  Hunden lägger sig ner och fortsätter ta el
Bur 3 Hunden hoppar över.

Den logiska slutsatsen översatt till dagens samhälle
är självklar. Den som inte kan påverka sitt liv i samhället
lägger sig ner och ger upp.

Wastesson hinner med oerhört mycket på sina åtta minuter.


I Tempo av Per Carleson finns också en kritik
mot det snabba i vår existens. Det är komedin
som växlar över i djupaste tragedi.
Vi håller farten så länge friktionen tillåter , men när
vär friktionen ökar går det fort och det goda vänds i
sin motsats.