leifsjoqvist

Jag har alltid varit skeptisk till TV.
Det är själva formen som är farlig.
Den döda tingesten mitt i hemmet
som dödar relationer istället för att
föda eller stimulera.

Ikväll hade TV2 temakväll om kortfilm
och det har varit fyra timmar nästan
oavbruten stimulans.

Carl-Johan De Geers "Jag minns Lena Svedberg"
var fantastisk och kort. Svedberg var narkoman,maniker
och vad jag förstår anorektiker. Hon brände sig i
bägge ändar. Dog vid 26. Hoppade ut ur ett fönster
från 5:e våningen.
De Geer minns Svedberg men han kände henne inte.
Det är kallt berättat men ändå så oerhört mänskligt.
Inget vad kunde vi ha gjort.
Antagligen för att det inte fanns något att göra.
Jag måste hitta denna film. Så jävla bra!

Filmen om den separerade bögen och hans hund,
bulldogen Gösta, var en så vacker berättelse att det
nästan blev tårar. Mannen ville ha Gösta bredvid sig
en stund på kvällen, men Gösta snarkar ju så ini hel-
vete. Vi får se Gösta ligga på rygg och....han snarkar!



Massor av filmer!
Jag vill ha mer- trots fyra timmar!