leifsjoqvist

Förra året fick Harold Pinter Nobelpriset.
Jag visste att han var dramatiker men inte
mycket mer.
Pinters tal till överklassen på Nobelgalan
var ju en sensation. En glad sådan.

Det har blivit lite drag under galoscherna
med Horace.
Annat var det på 70-talet när storheter som:
Vicente Aleixandre, Euginio Montale och Odysseuvs
Elytis fick priset.
Det var väl med dem som Fylkings utbrott föddes.

De var inte bara okända.
De var också skittråkiga.

Orhan Pamuk är en god politisk manifestation.
Orhan har skrivit om massmordet på armenierna
och kritiserat bristen på yttrandefrihet.
Gott så. Jag har aldrig läst någon litterärt av honom.
Det är dags nu.

Min 10-topp lista över pristagare:

1.Heinrich Böll
2.Gabriel  Garcia Marquez
3.John Steinbeck
4.Nadine Gordimer
5.Jean Paul Sartre
6.Albert Camus
7.Wole Soyinka
8.Tomas Mann
9.Miguel Asturias
10.Eyvind Johnsson

Dario Fo och  Harold Pinter är tetaer för
mig och inte litteratur. Annars skulle de
med.

Listan är alltså skriven utifrån vad författarna
betytt för mig och min utvecklingen.

Det var Böll och Steinebeck som efter klassikerna
fick mig att läsa. Jag plöjde igenom allt av Steinbeck
och det mesta av Böll. De var en del av den världsbild
jag skapade mig, om än de båda knappast känt igen
världen genom mina ögan.

Marquez "Hundra år av ensamhet" var kanske den största
läsupplevelsen av dem alla.

Dock, de största kom aldrig med i denna nobla föramling.