2006-10-24
13:46:39
Manderlay
Andra delen i Lars von Triers trilogi om Amerika,
Manderlay, är något av det bästa jag sett vad det
gäller rasfrågan i allmänhet och vad det gäller
förtryckets mekanismer i synnerhet.
I alla tider har rebeller mot rådande makter förutsatt
att människan alltid vill frihet. Vid närmare eftertanke
vet vi ju att det inte är så.
Ta dagens frihetskämpar. De vill ha en frihet som innebär
ett milleneumrike för liberalismen. Ett rike där alla skall
ha rätten att tycka exakt lika.
En mer imploderad frihetstanke har aldrig funnits.
I Manderlay kommer den upplysta liberala medelklasskvinnan
till den lilla slavgården Manderlay där tiden stått still. Året är
1933. Hon tar m h a sin fars gangstrar över gården och har
en tanke om att ställa allt till rätta.
Hon anser att problemet är endast att få de vita att tänka om.
I hennes värld finns inte att århundraden av förtryck präglar
människor.
Jag tänker alltid på tvätterskorna i Manchester.
I alla tider har de skött all tvätt för företaget i kallvatten.
Deras händer är förtvinade av reumatismen och de plågas
ständigt av självsprickor.
En dag kommer en ung man. Ingeniör.
Han tycker det är för jävligt att kvinnorna skall tvätta i kallt
vatten. Med el , ledningar och rör ordnar han allt på ett par dar.
Kvinnorna får varmt vatten.
Blir det bra?
Nä, allt är åt helvete?
Kvinnorna går i för första gången i strejk.
De vill inte ha något jävla kallvatten som någon jävla
överklassspoling från London vill tvinga på dem. De
har alltid tvättat i kallvatten och de skall alltid tvätta i
kallvatten.
De svarta på Manderlay delar alltså inte allt som deras
välgörerska vill ge dem.
Det finns så många spår i denna film att återkomma till.
Många tankar att ta till sig och att diskutera kring.
Bilderna efter filmen är värda att stanna upp till.
Grymma bilder. Nödvändiga bilder.
Det är också en intressant form som Trier valt.
Det är otrligt enkelt. Det är teater men ändå inte.
Det är otroligt långt borta från tricks och effekter.
Här är det kampen om tankarna och ett främjande
av betraktarens fantasi som gäller.
Manderlay, är något av det bästa jag sett vad det
gäller rasfrågan i allmänhet och vad det gäller
förtryckets mekanismer i synnerhet.
I alla tider har rebeller mot rådande makter förutsatt
att människan alltid vill frihet. Vid närmare eftertanke
vet vi ju att det inte är så.
Ta dagens frihetskämpar. De vill ha en frihet som innebär
ett milleneumrike för liberalismen. Ett rike där alla skall
ha rätten att tycka exakt lika.
En mer imploderad frihetstanke har aldrig funnits.
I Manderlay kommer den upplysta liberala medelklasskvinnan
till den lilla slavgården Manderlay där tiden stått still. Året är
1933. Hon tar m h a sin fars gangstrar över gården och har
en tanke om att ställa allt till rätta.
Hon anser att problemet är endast att få de vita att tänka om.
I hennes värld finns inte att århundraden av förtryck präglar
människor.
Jag tänker alltid på tvätterskorna i Manchester.
I alla tider har de skött all tvätt för företaget i kallvatten.
Deras händer är förtvinade av reumatismen och de plågas
ständigt av självsprickor.
En dag kommer en ung man. Ingeniör.
Han tycker det är för jävligt att kvinnorna skall tvätta i kallt
vatten. Med el , ledningar och rör ordnar han allt på ett par dar.
Kvinnorna får varmt vatten.
Blir det bra?
Nä, allt är åt helvete?
Kvinnorna går i för första gången i strejk.
De vill inte ha något jävla kallvatten som någon jävla
överklassspoling från London vill tvinga på dem. De
har alltid tvättat i kallvatten och de skall alltid tvätta i
kallvatten.
De svarta på Manderlay delar alltså inte allt som deras
välgörerska vill ge dem.
Det finns så många spår i denna film att återkomma till.
Många tankar att ta till sig och att diskutera kring.
Bilderna efter filmen är värda att stanna upp till.
Grymma bilder. Nödvändiga bilder.
Det är också en intressant form som Trier valt.
Det är otrligt enkelt. Det är teater men ändå inte.
Det är otroligt långt borta från tricks och effekter.
Här är det kampen om tankarna och ett främjande
av betraktarens fantasi som gäller.
Kommentera inlägget här:
