leifsjoqvist

Idag sysslar vi till en stor del med partiell
kemisk lobotomi.
Det handlar om hur läkarkåren skriver ut
psykofarmaka.

Trots intensiv debatt och trots stor kritik mot
läkarkårens utskrivning av benzodiazepiner
så verkar inte denna yrkesgrupp bry sig.

Få yrkesgrupper kan hålla på och lata sig och
skriva ut mediciner istället för att jobba såsom
lärkarkåren.

Hur många som söker läkare i syfte att få hjälp att
behandla någon form av störning får några
trötta gäspningar och ett recept till svar?

Titta på de stackars mäniskorna med psykiska
funktionshinder.
Om det gick att samköra register skulle man upp-
täcka en massiv utskriving av Hermolepsin och
Lithionit på denna kategori människor under
framför allt 80-talet.

Människor med psykiska funktionshinder och som
dessutom var röriga eller våldsamma fick dessa pre-
parat utskrivna som bilverkstäder använder 5-56.

Hermolepsin är ett preparat som skall användas mot
epilepsi me få av de som har/har haft medicinen ifråga
har/hade epilepsi.

I början på 90-talet arbetade jag på ett gruppboende med
5 oerhört utåtagerande individer. Alla hade dessa preparat.
Vi fick alla avskrivna. Vi märkte ganska snart en förbättring.
Utåtagerandet minskade!
De blev en stor skillnad till det bättre utan psykofarmaka!

Man kan ju tänka sig att några läkare hittat en nisch och påstod
att detta var toppen. Då kåren som sådan är lat använde sig de
lata av detta och skrev ut till alla berörda.

Personal inom omsorg är sällan eller medicinsk utbildade.
Om läkaren säger att detta är ett universalmedel så blir det
till en dogm som inte motsägs.

Det är dags för en renässans för människor med psykiska
funktionshinder. Det behövs en stor undersökning och kon-
troll om vad för slags mediciner som brukas inom denna sek-
tor.