leifsjoqvist

Inom loppet av några veckor har jag inom
två så olika aktiviteter som fotboll och omsorg
hört människor hävda att allt som behövs för
en vettig verksamhet är "sunt förnuft".

"Sunt förnuft" är den korkade omedvetna individ-
ualistens signum.
Ofta inser inte personen vilken solipsism som
ligger bakom begreppet.

"Sunf förnuft" är aldrig allmängiltigt, ännu mindre
en sedvänja och absolut inte objektivt.

Man kan dock säga att "sunt förnuft" ingår i
omsorgernas diskurs.
Det talar också om vilken usel nivå vi befinner
oss på.

En  autist som har svårt med empatin och rent
genetisk är programmerad att inte förstå sociala
signaler och samspel hamanr naturligtvis på
kollisionskurs med omsorgskärringmaffian.

Det sunda förnuftet i terpeutiskt syfte i arbetet
med en autist är ju många gånger motsatsen
till det "sunda förnuftet".

Sätt upp 10 personer i en grupp.
Sätt den var och en för sig själva.
Ge dem tio frågor att besvara som
handlar om praktiska terapeutiska
situationer och se sedan  vart det
outtalade "sunda förnuftet" leder.

En är asexuell?
En är inte rasist men........?
En trånar efter en man men ser bara andra lyckas.
En läser filosofi
En är trubadur

Har dessa fem samma sorts"sunda förnuft"?

Det handlar också om ett kunskapsförakt.
Det handlar om människor som arbetat länge
men har liten eller ingen utbildning och i detta
underläge hävdar man empirismens diktataur,
"sunt förnuft"..........................