2006-09-25
17:39:30
Facket 2
Jag minns mina dagar på långvården
på Lillhagen.
De gamla senila tanterna tjöt av glädje när
jag och Bosse tävlade om vem som snabbast
kunde fixa morgonrutinerna, klä på de små damerna
och sedan springa med dem till dagrummet och sätta
dem i soffa, fåtölj eller om de satt i rullstol.
Vi jobbade individuellt.
Vi sket i ergonomin.
Vi var starka och vältränade.
Arbetsmiljöombudet kom dragande med sina jävla
lyftmaskiner och andra hjälpmedel.
Dessa maskiner avpersonifierade kontakten mellan
vårdare och vårdade.
Vad sjukhuset skulle/skall ha gjort,
vad skulle/skall krävt,
var att vården skulle bestå av starka vältränade
män eller kvinnor som klarade att lyfta de
gamla patienterna.
På mitt och Bosses pass vakande de gamla
damerna för en stund.
De njöt av att bli ompysslade av stora starka män
och de njöt av att bli burna.
Vad vården svarar upp med är kalla duschstolar,
magnifika hissanordningar med presenningar att
lyfta de gamla med. Ingen hudkontakt.
Men huvudkonflikten går vid att facket har
blivit det som vi en gång skällde den japanska
fackföreningsrörelsen att vara, nämnligen gula.
Gula i bemärkelsen att facket bara är till för att
skriva på avtal om medlemsförsäkringar, sälja sitt
varunamn till företag, värna sina "egna" mot andra,
serva SAP och slutligen jaga mygg och svälja kam-
eler.
Facket säger att rehållsarbetare inte får lyfta mer än
15 centimeter eller att hantverkare inte kan flytta soffor
då dessa är för tunga.
Samtidigt går man krogen och porrklubbar, amn sitter
med i allsköns styrelser och sällan eller aldrig hör man
en facklig förtroendeman parta om arbete och kapital.
Samhället har blivit konfliktfritt.
Det finns inga klasser, bara personliga konflikter.
Vi sitter alla i samma båt som kapitalägarna.
I det läget är det bara att skriva ut sig,
vem behöver facket när vi har socialtjänsten.
Tydligen är det så att man måste uppfinna hjulet
gång efter annan.
När den enskilde medlemen i underklassen inser
att den enda möjlighet han har att utöva makt är att
sluta sig samman med andra underklassare och
utöva det kollektiva trycket, först då kommer vi åter
med på tåget mot ett bättre samhälle.
på Lillhagen.
De gamla senila tanterna tjöt av glädje när
jag och Bosse tävlade om vem som snabbast
kunde fixa morgonrutinerna, klä på de små damerna
och sedan springa med dem till dagrummet och sätta
dem i soffa, fåtölj eller om de satt i rullstol.
Vi jobbade individuellt.
Vi sket i ergonomin.
Vi var starka och vältränade.
Arbetsmiljöombudet kom dragande med sina jävla
lyftmaskiner och andra hjälpmedel.
Dessa maskiner avpersonifierade kontakten mellan
vårdare och vårdade.
Vad sjukhuset skulle/skall ha gjort,
vad skulle/skall krävt,
var att vården skulle bestå av starka vältränade
män eller kvinnor som klarade att lyfta de
gamla patienterna.
På mitt och Bosses pass vakande de gamla
damerna för en stund.
De njöt av att bli ompysslade av stora starka män
och de njöt av att bli burna.
Vad vården svarar upp med är kalla duschstolar,
magnifika hissanordningar med presenningar att
lyfta de gamla med. Ingen hudkontakt.
Men huvudkonflikten går vid att facket har
blivit det som vi en gång skällde den japanska
fackföreningsrörelsen att vara, nämnligen gula.
Gula i bemärkelsen att facket bara är till för att
skriva på avtal om medlemsförsäkringar, sälja sitt
varunamn till företag, värna sina "egna" mot andra,
serva SAP och slutligen jaga mygg och svälja kam-
eler.
Facket säger att rehållsarbetare inte får lyfta mer än
15 centimeter eller att hantverkare inte kan flytta soffor
då dessa är för tunga.
Samtidigt går man krogen och porrklubbar, amn sitter
med i allsköns styrelser och sällan eller aldrig hör man
en facklig förtroendeman parta om arbete och kapital.
Samhället har blivit konfliktfritt.
Det finns inga klasser, bara personliga konflikter.
Vi sitter alla i samma båt som kapitalägarna.
I det läget är det bara att skriva ut sig,
vem behöver facket när vi har socialtjänsten.
Tydligen är det så att man måste uppfinna hjulet
gång efter annan.
När den enskilde medlemen i underklassen inser
att den enda möjlighet han har att utöva makt är att
sluta sig samman med andra underklassare och
utöva det kollektiva trycket, först då kommer vi åter
med på tåget mot ett bättre samhälle.
Kommentera inlägget här:
