leifsjoqvist

Jag såg tredje filmen om X-men igår ( X-men:The last stand)
(det är inte en dokumentär om min sexualitet)och
den gjorde mig inte lycklig.
Hur många gånger skall man behöva se
samma historia upprepas?

Däremot såg  ikväll "Plötsligt i Vinslöv" en dokumentär
om den lilla hålan i Skåne.
Om man tror att alla människor är lika och
att Sverige smält ihop till en individ skall man
se denna film.

Anders  vars hela liv är bangolf gör i denna film ett
historiskt avsnitt i den ofrivilliga komiken.
Han lyckas förklara sambandet mellan bangolf
och grillning av flintastek.
Bland det roligaste jag sett. Måste ses!

Här finns också den rigide mästeren i bangolf
sedan 40 år Kjell Fredrikssson. Mannen är utan
tvekan ett levande symptom på tvångstankar.

I samma hus som bangolfen har sin lokal härjar
konstföreningen där en av medlemmarna hävdar
att man lever längre om man har hund eller är
intresserad av konst.

Här finns också Holger som käkat psykofarmaka.
Hans tunga åker ofrvilligt ut vilket är tecken på
tardiv dyskenesi, vilket alla som arbetat inom
långvården och hade intresse av patienter och
inte bara torka golv och natttygsbord känner igen.

Holger har en fågel som han pratar med och en kompis
som han spelar Bingolotto med.

Varför görs det överhuvudtaget spelfilm längre?
Vad skall vi med fiktionen till?
Denna dokumentär är ju en i en lång rad av
eminenta filmer som skär igenom medvetandet
och som berör:
-Friedmanns
-Brunnen
-Darwins nightmare
-Tarnation
-Löparen
-The corporation
-Bowling for Columbine

 Några klassiker som överglänser
all fiktion.