leifsjoqvist

Vi människor som faktiskt valde att inte rösta
är demokratisn yttersta försvarare.
Vi visar att vi tar frågan om yttrandefrihet på
allvar.
Vi visar att vi tar avstånd från de människofientliga,
ytterst representerat av Folkpartiet och Sverigedemokraterna.

Vi visar också våran avsky mot hela processen vad
det gäller den internationella solidariteten:
-alla partier är  för en imperialistisk inblandning i Afghanistans
 inre angelägenheter.
-nästan alla partier är för en imperialistisk krigsföring i Irak och
 Afghanistan. Man är också för hot mot fria och oberoende stater
 som Kuba,Venezuela och Iran.
-nästan alla partier är för Israels apartheidpolitik med koloniala
  förtecken.

Situationen är väldigt mycket svenskt 30-tal.
Då slickade Sveriges nationella elit röv, antingen i den brittiska
koloniala eller den uppåtstigande tyska nazistiska.
Man ville vara en del av Neuropa.
Man ville se ett enat Europa mot de barbariska
horderna.
Man blundade när folk slaktades i Abbesinien och man blundade
när folket slaktades i Spanien.


Idag kan man kombinera Festung Europa med pax Americana
och drömma om millenieriket igen.

I detta perspektivet är vi soffliggare de verkliga rebellerna.
Vi ser och och tar avstånd från hela processen.
Även att rösta blankt hade varit fel.
Det hade varit som om att  vaccinera sig mot kolera
men accepterat pesten.

Den svenska demokratin är ett skådespel.
Saker bestäms inte i de valda organen.
Saker bestäms i styrelserum utan insyn.
Saker  bestäms av internationella föreningar
utan insyn.

Aldrig har makten varit så koncentrerad som nu.
Aldrig förr har så få styrt över så många.