leifsjoqvist

Senaste avsnittet av Filosofiska rummet handlar
om TV och vad denna mediaform gör med oss.

Det glädjande är att Neil Postman och hans monu-
mentala mästerverk "Underhållning till döds" ligger
som grund för programmet.
Postmans bok och den andra boken för programmet
är "Om television" av Pierre Bourdieu.



Postmans kritik mot TV är ju fundamental.
Hans anser att själva formen är dumhetens.
TV kan inte och skall inte användas för att
skildra förnuftet.
Han menade att TV var till för titta på. Film
som han ansåg vara en helt annan form
ser vi ju på.

Detta var ju videons barndom och innan DVD.
Jag undrar hur Postman skulle förhålla sig till
dagens dokumentärer eller all spelfilm som finns
tillgänglig.

En intressant aspekt vad det gäller är ju följande:
Jag som är storkonsument av film vill ju helst se
seriös film som får mig att tänka och reflektera.
Problemet är att när jag ser film via TV:n orkar jag
sällan se mer än en bra film per dag.
Jag kan däremot utan problem dra iväg 2 Seagal
och 1 van Damme utan att tröttas eller somna.
(dock får det sama effekt som att slänga i sig en
stor påse godis. Illamående och ilska över handlingen).



En annan intressant aspekt som man diskuterar i programmet
är hur lärarkåren ställde sig till "Fem myror är fler än fyra elefanter".
Den huvudsakliga kritiken var att barnen fick lära sig att det var
roligt att lära in och det skulle minsann aldrig lärarna klara av och
det var inte heller deras uppgift.
Så grymt konservativt!
Så introvert och korkat!

Men det belyser hur korrumperad lärarkåren är och vilken brist
på nytänkande denna yrkesgrupp lider av..