2007-04-05
23:53:27
Egoism eller altruism
Idag tog jag en extragrupp i fotbollen. Jag hade inte behövt göra det,
men jag tyckte det var synd att grabbarna skulle bli utan träning.
Jag hade en grupp innan och den var något okoncentrerad så jag
fick stärka upp den ett par gånger. Det är i dessa situationer som
man blir trött som pedagog. Det flyter inte utan man måste vända
rätt och använda rätt verktyg. Med fel verktyg får man bara slita ont
utan större resultat.
Den senare gruppen är rörig. Det visste jag innan. Jag hade ett roligt
och spännande program åt dem. När vi började närma oss slutet så
kortade jag träningen 10 minuter därför att det var svårt att se.
Då var det några av spelarna som lackade ur. De gnällde och tyckte att
att om träningarna skulle vara så korta kunde de lika gärna stanna hem-
ma. Flera andra hyssjade och menade att det var den bästa träning de
varit på, men skadan var skedd.
Jag blev jävligt förbannad över de små skitgrisarnas otacksamhet.
När jag cyklade hem kom jag att tänka på huvudpersonen i Gymnasie-
lärare Pedersen.Hon gav upp sitt liv för arbetarklassen. Hon slutade
som läkare och blev sömmerska. Hon ville vara arbetarklass och göra
revolution med dem. Hon försökte skola dem. Hon sålde Klassekampen.
Men sömmerskorna ville inte ha henne och hennes ideer.
De ville ha lugn och ro. Gulla med kungafamiljen och invänta döden
utan konflikter. Efter ett år på fabriken inser vår revolutionär att hon inte
har någon arbetarklass med sig. Hon har investerat för mycket och ser
ingen fortsatt mening i tillvaron och skjuter sig.
Läser om Resa till Kilimandjaro av Anders Ehnmark.
Han reser i Afrika och pratar med de som var med och befriade sina
länder från kolonialismen. De pratar om vad som hände med befrielsen.
Från Guinea-Bissau sa en man att han var revolutionär. han gav allt för
befrielsen. Han förlorade sin familj. Han torterades. Han stred med sitt
liv som insats i 20 år. När revolten lyckades kom en massa människor
fram som ingenting gjort mer än väntat, i många fall var de oppurtunister.
Revolutionären blev cynisk.
Var det för detta pack han offrat allt?
I konsekvens av detta började han sko sig själv och blev till en
gris som var mer jämlik än de andra djuren.
men jag tyckte det var synd att grabbarna skulle bli utan träning.
Jag hade en grupp innan och den var något okoncentrerad så jag
fick stärka upp den ett par gånger. Det är i dessa situationer som
man blir trött som pedagog. Det flyter inte utan man måste vända
rätt och använda rätt verktyg. Med fel verktyg får man bara slita ont
utan större resultat.
Den senare gruppen är rörig. Det visste jag innan. Jag hade ett roligt
och spännande program åt dem. När vi började närma oss slutet så
kortade jag träningen 10 minuter därför att det var svårt att se.
Då var det några av spelarna som lackade ur. De gnällde och tyckte att
att om träningarna skulle vara så korta kunde de lika gärna stanna hem-
ma. Flera andra hyssjade och menade att det var den bästa träning de
varit på, men skadan var skedd.
Jag blev jävligt förbannad över de små skitgrisarnas otacksamhet.
När jag cyklade hem kom jag att tänka på huvudpersonen i Gymnasie-
lärare Pedersen.Hon gav upp sitt liv för arbetarklassen. Hon slutade
som läkare och blev sömmerska. Hon ville vara arbetarklass och göra
revolution med dem. Hon försökte skola dem. Hon sålde Klassekampen.
Men sömmerskorna ville inte ha henne och hennes ideer.
De ville ha lugn och ro. Gulla med kungafamiljen och invänta döden
utan konflikter. Efter ett år på fabriken inser vår revolutionär att hon inte
har någon arbetarklass med sig. Hon har investerat för mycket och ser
ingen fortsatt mening i tillvaron och skjuter sig.
Läser om Resa till Kilimandjaro av Anders Ehnmark.
Han reser i Afrika och pratar med de som var med och befriade sina
länder från kolonialismen. De pratar om vad som hände med befrielsen.
Från Guinea-Bissau sa en man att han var revolutionär. han gav allt för
befrielsen. Han förlorade sin familj. Han torterades. Han stred med sitt
liv som insats i 20 år. När revolten lyckades kom en massa människor
fram som ingenting gjort mer än väntat, i många fall var de oppurtunister.
Revolutionären blev cynisk.
Var det för detta pack han offrat allt?
I konsekvens av detta började han sko sig själv och blev till en
gris som var mer jämlik än de andra djuren.
Kommentera inlägget här:
