leifsjoqvist

När Dags Solstad gjorde upp med sin maoism på 80-talet
skedde detta med romanen "Gymnasielärare Pedersen".
Året innan hade Lars-Åke Augustsson haft sin uppgörelse
med den svenska maoismen i "Puritanerna".

Skillanden i uppmärksamhet var dock stor.


AKP(ml) hade en otrolig genomslagskraft i Norge och var
mycket störreän vad motsavrigehten SKP var i Sverige.
I Norge hade man dagstidningen Klassekampen ,den bleka
kopian i Sverige var tunnare och sämre och hette Gnistan.

Nu har man gjort film på Solstads bok och den är bland det
bästa jag sett. Jag är osäker på att den kommer att uppfattas
så bra av de som inte var med.


I vilket fall finns här det mesta som var utmärkande för den
maoistiska rörelsen.

-Vi skulle göra revolution. Blodigt skulle det vara och det skulle
 föda den nya "fria" staten proletariatets diktatur.

-Det fanns ett närmast gränslöst uppoffrande. I Norge tog man steget
 fullt ut. Alla akademiker valde att bli proletärer för att kunna identfiera
 sig med arbetarklassen. I filmen är detta underbart skildrat när den
 unga läkaren skall lära sömmesrskor att bli revolutionärer men dessa
 bara har intresse av kungafamiljens väl och ve. Till slut går sömmesrskorna
 ihop och hotar med strejk- kravet är att revolutionären skall sluta!

-Puritanismen. Man skulle inte "knulla runt" utan bilda familj för revolutionen.
 Man skulle inte använda droger. Man skulle studera klassikerna( Marx,Engels,
 Stalin, Lenin och Mao).


Vänsterns sladdrighet blir så tydlig.
Ena gruppen drogar och predikar fri kärlek.
Andra gruppen är mot droger och värnar kärnfamiljen.
Inte lätt att hitta beröringspunkter.

Döden för maoismen var ändå teorin om Sovjet som den största fienden.
Analysen var skral. Visst var Sovjet på erövringsstråt. Men det fanns inte
tillräckligt med vare sig resurser eller makt för att fullfölja uppdraget. Ned-
värderingen av den amerikanska imperialismen var ett gigantiskt misstag.

I Norge hade alla i AKP(ml) täcknamn och de förberedde sig på kriget och
man skulle ställa in sig på att överleva "tortyr".
Även vi i Göteborg hade täcknamn. Jag hette Nordahl ( efter författaren Nordahl
Grieg).

I princip får man med allt i filmen.
Det är otroligt bra gjort.

Själv funderar jag på vad jag gjorde dessa år.
Redan som spermie hade jag problem med falska auktoriteter.
Det har aldrig ändrats.
Maoistiska rörelsen var fylld av dessa och.

Hur kunde mitt närmast anarkistiska behov av frisinne acceptera
den ideologiska boja som studiet av de stora klassikerna erbjöd.
Ej att förglömma 4 band av Kim Il Sung.

Svaret är väl som för de flesta att man ville uppror.
Parktiken var viktigare. Det var få som såg längre än att
man kritiserade det bestående och revolutionen var något
abstrakt, för att inte tala om vad som skulle hända sedan.

fascinerande och en lärdom är att väldigt få människor kan få
otrolig genomslagskraft i ett samhälle.
AKP (ml) ägde kultursektorn i Norge.
Den kvinnliga frigörelsen var i princip styrd av samma parti
och nådde resultat som var bäst i världen.

Vad det gäller Solstad tyckte jag mer om krigssviten:
-Bröd och vapen
-Svek
-Krig
 och bäst var
-25-septemberplatsen ( ett mästerverk om hur en folklig rörelse fungerar.
 Handlar om EU-folkomröstningen -73)