leifsjoqvist

I dagarna har Rainer Just väckt lite uppmärksamhet hos
det lilla antal människor som läser Ord&Bild och Eurozine.

Det är onekligen intressanta saker Just vill förmedla. Han
använder den österrikiska flickan Nastascha Kampuch som
exempel. Nastascha kidnappades av en pedofil och hölls
instängd i hans källare under åtta år. Konstant våldtagen.


Just menar att pedofilen är vi alla som omhuldar det klassiska
kärleksbegreppet. Man och kvinna in absurdum i evighet. Vi vill
ju ha våran käresta för oss själva. Mången är den man och
kvinna som isolerat sig och sin närmaste från omvärlden.
Mångdubbelt fler har haft det i ständig tanke.

Partnerskap är bra för små barn under uppväxt.
Något annat syfte finns inte.
Den kollektiva illusionen om evig kärlek är till för
idioter som inte vågar/vill leva ett liv i verklighet.

Dert blir ju så tydligt efter några år.
Varför inte otrohet?
Varför inte fler partners?
Vi tänker ju polygamt, varför skall vi då leva monogamt?


Problemet är ju ägandet.
Få av oss har ett problem med att vi älskas av många
oberoende om det är sinnligt eller fysiskt.
Problemet kommer när vår partner skall få samma
ynnest.
Vi vill ha mycket mer men vi vill gärna ha en slav att
komma tillbaka till. En slav som är en trygghet i vårt
hem.


Vi lever nu i otrygga tider då ökar ett antal saker:
-Bröllopstankar och visionen om att den rätta skall ta oss ur eländet
-Rasism
-Klassförbistring

Just pekar på att vi alla bär en Priklopil i oss.
Vi vill ha en slav som vi kan knulla när vi vill.
Hur många män har inte gnölat över att slaven
inte vill knulla med dem? Världens mest uttjatade
ämne.
Tänk om vi då likt Priklopil kunde smacka när vi ville.
Hur många har inte tänkt tanken?

Men det som gör att åtminstone majoriteten av alla män
är små Priklopils är ju att kärlek alltid är fitta och sex ( ingen
stor skillnad , snarare tvärtom, på de som vill ha röv istället).
I historien finns ju ett antal kärlekar som inte inkluderade könet,
var finns dom i det moderna?