leifsjoqvist

Gudrun Shyman drog igån en diskussion om mäns kollektiva
ansvar i sitt s k talibantal .
Om man läser henne och struntar i alla idiotiska tolkningar
så finns ett mycket viktigt principiellt resonemang.

Det handlar om vårt kollektiva ansvar mot och med oss själva.
Om vi tillhör en grupp eller en aktivitet som i någon mån är
destruktiv måste hela kollektivet ta ansvar.

En konsekevns av det tänkandet är att man man måste ha en
stark stat. Det måset finnas muskler att tillrättavisar dem som
bara fortsätter vara destruktiva.

Det gäller inte bara mäns våld mot kvinnor.
Det gäller i lika hög grad vårt förhållande till alkohol.
Massor av människor blir beroende och detta beroende skapar
huvuddelen av allt våld i vårt samhälle.
De flesta klarar av att dricka alkohol utan att bli destruktiva, men för
att hjälpa dem som inte kan det borde vi alla ta ansvar och se till
att alkoholen försvann, eller åtminstone fick samma behandling som
tobaken.


Med tanke på det senaste massmordet i USA kan man föra en liknande
diskussion om det fiktiva våldet. De allra flesta klarar att se fiktivt våld
utan att bli destruktiva. Några gör det inte. Några blir utagerande i sin
frustration över att dränkas i tankar om våld, hämnd och den ensamme
hjälten mot ondskan.
Således samma behandling av film och spel som företeelserna ovan.