leifsjoqvist

Igår såg jag Die hard 4.
Den var verkligen usel.
Datatricksen dåligt utförda.
Den första var ok, men sedan har
det gradvis försämrats.

Det verkligt dåliga var, liksom
i nästan all eskapism, det tot-
ala förminskandet av människo-
värdet.


Lite död får man räkna med när
det goda skall rädda.
Vad lär sig unga på det?
Visst, sagor har i alla tider berättat
denna historia. Men nu? Allt är till-
rättalagt. Bilderna finns redan. Man
behöver inte tänka själv. Vi vet snart
inte skillnaden mellan fiktion och verk-
lighet.

Många, framför allt unga, befinner mer
av sin vakna tid i fiktionens värld.
Betyder det något?

Har lyssnat färdigt på Stieg Larsson "Luftslottet
som sprängdes". Helt ok som ljudbok. Lång och
många utvikningar, vilket är bra då man ibland
försvinner när man lyssnar ljudbok.

Dock, många döda.
En av de återkommande teman i krimlitteratur är
den kriminelle som mördar och som sedan mördar
för att täcka spåren från det första mordet. Många
mord blir det. Alla är vi fullkomligt indoktrinerade av
detta tänk.

Som är falskt.

Det mördas 100 personer per år i detta land.
70% är familjerelaterat.
15% öppet våld och 15% vet vi inte.

Varje mord är dock sin egen historia. i princip utan
undantag.

Fiktionen har öppnat våra sinnen och skapat falsk verklighet,
vilket generar verklig rädsla.