leifsjoqvist

Jag kom tilbaka till arbetet idag efter
massa veckors semester.
Jag började återkomsten med ett
personalmöte.

Få saker kan få mig på sämre humör än det.
Det finns ingen utveckling överhuvudtaget.
Varje möte uppfinner någon hjulet och fasci-
neras av sin upptäkt.

I snart två decennier har människor varit på
en och samma arbetsplats och knappt läst en
rad om vad det är deras arbete går ut på.

All kunskap här är empirisk.
Empiri utan reflexion.

En fråga blir dock intressant. Vår ledning och
jag antar att det i detta fall blir Torslanda SDN
har beslutat att vi inte kan använda laserskrivaren
på arbetet.
Vi skall om vi skriver något arbetsrelaterat skicka
detta till närmaste chef som sedan skall verifiera
giltigheten i denna skrivning och sedan skall denne
chef maila tillbaka och då släpps spärren på skrivaren.


Undrar om de läst Franz Kafka? Processen?
Undrar om de läst Förvandlingen?
I vilket fall känner jag mig som skalbaggen på rygg.
Var finns mina kamrater som skall upp på barrikaderna?

De pratar ett annat språk. De accepterar ignoransen
och des sakrament.

När jag talar kommer orden ur en skalbagges mun.
Ingen förstår.
Ensam.

Härlig första dag på jobbet! Kommer det fler?