2007-08-08
11:51:55
jag och min hundjävel
För drygt åtta år sedan skaffade min dåvarande fru
en hund livligt påhejad av barnen.
Jag var intensiv motståndare till detta projekt.
När jag kom hem efter en herrmiddag som bl a
innebar att en samling skitfulla män sprang ut
i en åker om natten och försökte fånga får,så möttes
jag av tre gråtmilda barn. Får vi behålla honom, frågade de?
För att få vara i fred sa jag att vi kunde behålla valp-
jäveln som sprang runt fötterna.
Barnen lovade dyrt och heligt att de skulle rasta
hunden. 8 år senare kan jag summera att det
blev inte riktigt så.
I vilket fall skiljde vi oss året efter och då blev det
hunden som all osämja projicerades på. Inte bar-
nen. Där var inga problem. Hunden däremot. Jag
förde bok på hur många timmar han var hos mig för
att kunna ha det som bevis vid konflikter.
Sålunda utvecklades Terje till en ond och schizofren hund.
Hans ondska yttrade sig i att han käkade upp hälarna på
mina 1000-kronors sandaler så när jag tog på dem åkte
de av lika snabbt.
Eller när det hade regnat och han var genomblöt då hoppade
han upp i min säng och riktigt borrade ner sig ända ner till
träskivan under madrassen.
Den senaste tiden har åldern minskat hans ondska men ibland
poppar den upp. Jag har haft ett ryggskott under snart två veckor.
Aldrig har han dragit så mycket i kopplet som nu. Jag kontrade
då med att skaffa ett långt gummiband. Han fortsatte att dra och
jag lät honom dra ut bandet riktigt långt innan jag släppte. Det gjorde
ont. Riktigt ont.
Så vi går och bevakar varandra. När vi är ute väljer han alltid vägar
så att jag måste böja mig. han vet att min rygg smärtar som helvetet
då. När jag stönar skuttar han till av glädje.
Jag brukar kontra med att ständigt leta upp stora lekfulla valpar.
Terje hatar lekfulla valpar som biter honom och puttar omkull.
Terje är som tjuren Ferdinand. Lika lugn men som sagt ond.
Så jag ler när Lionbergers, Rotweilers och Schäfrar putter omkull
honom och nafsar i öronen och han gläfser utan resultat att de
skall sluta och lämna honom i fred.
Så går vi hem. Jag och min ondskefulla hund.
en hund livligt påhejad av barnen.
Jag var intensiv motståndare till detta projekt.
När jag kom hem efter en herrmiddag som bl a
innebar att en samling skitfulla män sprang ut
i en åker om natten och försökte fånga får,så möttes
jag av tre gråtmilda barn. Får vi behålla honom, frågade de?
För att få vara i fred sa jag att vi kunde behålla valp-
jäveln som sprang runt fötterna.
Barnen lovade dyrt och heligt att de skulle rasta
hunden. 8 år senare kan jag summera att det
blev inte riktigt så.
I vilket fall skiljde vi oss året efter och då blev det
hunden som all osämja projicerades på. Inte bar-
nen. Där var inga problem. Hunden däremot. Jag
förde bok på hur många timmar han var hos mig för
att kunna ha det som bevis vid konflikter.
Sålunda utvecklades Terje till en ond och schizofren hund.
Hans ondska yttrade sig i att han käkade upp hälarna på
mina 1000-kronors sandaler så när jag tog på dem åkte
de av lika snabbt.
Eller när det hade regnat och han var genomblöt då hoppade
han upp i min säng och riktigt borrade ner sig ända ner till
träskivan under madrassen.
Den senaste tiden har åldern minskat hans ondska men ibland
poppar den upp. Jag har haft ett ryggskott under snart två veckor.
Aldrig har han dragit så mycket i kopplet som nu. Jag kontrade
då med att skaffa ett långt gummiband. Han fortsatte att dra och
jag lät honom dra ut bandet riktigt långt innan jag släppte. Det gjorde
ont. Riktigt ont.
Så vi går och bevakar varandra. När vi är ute väljer han alltid vägar
så att jag måste böja mig. han vet att min rygg smärtar som helvetet
då. När jag stönar skuttar han till av glädje.
Jag brukar kontra med att ständigt leta upp stora lekfulla valpar.
Terje hatar lekfulla valpar som biter honom och puttar omkull.
Terje är som tjuren Ferdinand. Lika lugn men som sagt ond.
Så jag ler när Lionbergers, Rotweilers och Schäfrar putter omkull
honom och nafsar i öronen och han gläfser utan resultat att de
skall sluta och lämna honom i fred.
Så går vi hem. Jag och min ondskefulla hund.
Kommentera inlägget här:
