leifsjoqvist

Läser en recension i DN om en ny bok
om erotik skriven av en kvinna för kvinnor.

Det är ett svårt ämne.
Jag blir sällan berörd av sexuella skildringar
i litteratur eller film. Det luktar konstruktion när
det skall lukta kropp, svett och en gnutta urin.


Dock finns det en sak som skiljer manliga
erotiker från kvinnliga.
Manliga skildringar har inte stereotypa skild-
ringar av kvinnokroppar. Vi män får lära oss
att läsa om stora och runda kvinnor, små och
nätta, ja, det är svårt att hitta en schablon.
Mäns skildringar av bröst går inte att strukturera.
Det finns för många variationer.

När kvinnor skall beskriva män sexuellt brukar
det stanna vid en sak: en stor tjock kuk.
Den stora kuken som fyller och dunkar gul
och blå är alltid återkommande och motsäger
den vision av sex som de "upplysta" vill ge oss,
alltså att kukens storlek inte spelar någon roll.

Jag kan inte påminna mig en enda sexuell skild-
ringa  om män av kvinnor där mannen beskrivits
som sexuellt upphetsande trots en liten snopp.
(Jag kan inte heller påminna mig att män har be-
skrivit små kön som sexuellt attraktiva. Däremot
förekommer små bröst ymnigt.)