leifsjoqvist

Neil Postman världens största TV-kritiker
definierade skillnaden mellan TV och BIO
genom att  säga:
man tittar på TV men man ser på BIO...

Han menade att det ena vara mental sömn
medans det andra krävde en viss konentration.

Problemet uppstår när många av de filmer vi ser
går genom TV-mediet.
Hur blir det då?
Tittar vi eller ser vi?

Idag såg jag Fantastiska Fyran och Sliversurfaren
och jag kan definitivt hävda att det handlade om att
titta....

Häromdagen såg jag Primer och det var inte lättuggat.
Jag fick se om den för att följa vad det var som hände.
The good sheperd behövde ingen omtagning. Rakt be-
rättad, goda skådespelare och en ganska tydlig historie-
lektion som jag varit på förut.

Hur många ser om en film i syfte att förstå den bättre?
Hur många ser om en film för de vet vad som sker och
glädjs i det okontroversiella igenkännandet?

 Darling  är årets höjdpunkt.
Lysande klassanalys.
Filmen använder bilden och känslouttryck för att föra
fram det karga och alltmer kalla klasssamhälle som
åter växer fram.
Första gången förundras jag. Känner nästan vemod.
Ängslan.
Andra gången stiger vreden.
Vem fan vill leva under dessa premisser.


Var finns barnen som skriker att kejsaren är naken?

Vem gör film på annat sätt än att binda en publik för
den stund filmen håller på?
Hur många komplikationer undviker man?
Reducerar man inte med nödvändighet alla skildringar
av relationer?
Relationer är ju processer. Många gånger långsamma.
Passar illa till filmmediet.